Igår skulle jag träffat ett par representanter för EFS. Vi har sådana träffar ibland och jag har upplevt dem som goda möten där vi fått tillfälle att samtala om gemensamma angelägenheter. Till exempel är det i Sverige ELM och EFS som för vidare mycket av det rosenianska arvet och i Eritrea samarbetar vi med samma evangelisk-lutherska kyrka. Men i förra veckan så beslutade vi att ställa in gårdagens mötet på grund av hög arbetsbelastning och en del andra orsaker.

Men kanske innebar ändå gårdagen en milstolpe i relationen mellan ELM och EFS. I går kom nämligen senaste numret av EFS tidning Budbäraren.  I den finns en grafisk framställning av ”Kyrkornas släktträd” (s. 16-17) med texter som beskriver olika aktörer i dagens kyrkolandskap. I beskrivningen av Evangelisk Luthersk Mission – Bibeltrogna Vänner sägs (bland annat) ”Bildades genom att en grupp 1911 uteslöts ur EFS när de riktade kritik mot bibelkritiska tendenser inom rörelsen.”

Det är viktigt i relationer att kunna beskriva verkligheten på samma sätt – och när det gäller den för EFS stormiga tiden 1908-1911 som ledde fram till att BV startade eget missionsarbete både i Sverige och i Ostafrika – så har det varit en stor utmaning att finna en gemensam historieskrivning.

Ett forskarsymposium på Johannelunds Teologiska Högskola våren 2010 bidrog till att samtalet på nytt har kunnat föras. Där lyftes flera perspektiv lyftes fram och fördjupades. Kyrkohistorikern Torbjörn Larspers avhandling om EFS kring förra sekelskiftet har också bidragit (och Larspers är också en av personerna bakom ”Kyrkornas släktträd” i Budbäraren).

Men samtidigt lever känslan kvar (trots att det gått mer än 100 år!) hos en del ELMare av att ha blivit utkastad när man tog strid för en god sak. Då är det läkande att läsa att också inom stiftelsen kan det perspektivet föras fram att ”… en grupp 1911 uteslöts ur EFS när de riktade kritik mot bibelkritiska tendenser …”

/ErikJA