Oj oj oj vad tiden har gått fort. Nu har vi varit i Peru i en hel vecka och en hel del har vi hunnit med att se, höra, göra och lära. Vilket jag hopppas fortsätter att ske under de kommande veckorna. Många intryck att smälta, ett helt nytt språk att försöka anpassa sig efter och en ny kultur vilket kräver en hel del energi men oj vad det är värt det. Att få träffa både missionärerna och människorna här i Peru är en guldkant i tillvaron!

Tisdagen den 4/7 började lite tidigare än “vanligt” för att vi skulle i väg till en skola som ligger i Loya som ligger cirka 60 minuters bilfärd iväg. Tanken var att vi under två lektioner för två olika klasser skulle undervisa i engelska med tema kroppen. Klockan åtta åkte vi i väg och under färdens gång plockade vi upp Janne, Annis, Cornelia samt pastorn Merci och hans dotter Miriam. Miriam hade med sig en tårta och vi fick höra att först skulle vi åka till en församlingsmedlem, Doris, som fyllde 67 år. Efter lite födelsedagsfirande gick vi till skolan och under samtal med skolans ledning ändrades (nästan) hela planen för vårt besök. Under några timmar var vi utomhus och lärde cirka två klasser kroppsdelar på engelska, delade upp barnen i två grupper (killar/tjejer) och lekte Crazy Cards* med varierat resultat. Den första lektionen avslutades med en variant på leken Under hökens vingar kom; istället för färger skulle de peka på olika kroppsdelar. Lektion nummer två bestod av att vi gjorde ett drama (Lifehouse), Emil delade ett vittnesbörd och vi avslutade med lite lovsång (både på spanska och engelska).

Vårt besök i Loya avslutades med att vi hälsade på lite fler församlingsmedlemmar, fikade och sjöng lite till innan alla packade in oss i bil. Väl hemma i vårt hus i Chiclayo var det dags att packa inför vår resa nordost.

* Liten förklaring för er som kanske inte vet vad Crazy Cards är så t.e.x hand mot knä och sen hålla kortet mellan dessa två berörda kroppsdelar. Leken går ut på att hålla så många kort som möjligt och den tar slut då något kort faller.

Filippa Arvidsson