Det är min erfarenhet att man under de första dagarna i ett nytta land (d v s ett land man inte besökt tidigare) lägger märke till allt som är annorlunda. Har man besökt landet tidigare så minskas dagarna ner till några timmar.

I onsdagskväll landade jag i Lima, Peru. Det är fyra år sedan jag senast var i landet. Mycket igenkänning förstås.

Hjälp planeten

Alltifrån de ivriga taxichaufförerna på flygplatsen och den intensiva trafiken till hur dörrhandtag, toalettstolar och strömbrytare ser ut här. Jag var trött efter resan, så jag tänkte att det peruanska köket får vänta, jag köper snabbmat. Så jag gick in på en nordamerikansk snabbmatskedja beställda en meny med kyckling, pommes frites och läsk. Betalade … och väntade 15 minuter innan jag fick min mat. Ja visst ja, så brukade det ju vara i Peru.

Igår morse var jag tillbaka på Limas flygplats för att flyga till Chiclayo. På flygplatsens herrtoalett upplystes jag anslag om att vattnet i kranen inte går att dricka och att toalettpapper slängs i papperskorgen inte i stolen. Det var som vanligt.

Men till nyheterna hörde att det också fanns anslag om att spara på el, vatten och papper – för miljön skull. Bra. Och det fanns skötbord för blöjbyten också på herrarnas. Det var inte allmänt för några år sedan. Synd att jag inte ha minstingen med på resan!

Ingrid Bergman – hoppas jag, annars blev det fel i mitt lösningsförsök

Intryck från Chiclayo, möten och återseenden kommer i kommande blogginlägg.

Jo, förresten. Jag kände mig extra välkommen i landet som svensk när jag läste tidningen igår. På uppslaget med korsord och hjärngympa fanns dels en uppgift där man skulle hitta låttitlar av den svenska 80-talsgruppen Europe och i korsordet fanns den svenska skådespelaren Ingrid Bergman (trots det lyckades jag inte lösa hela).

/ErikJA