Det finns en sång av Marcos Witt som vi sjunger på Coffee & Game ibland där refrängen lyder: ”Gracias, gracias Señor. Gracias mi Señor Jesus.” (Tack, Tack Herre. Tack min Herre Jesus). Den sången har verkligen varit mitt hjärtas rop den senaste tiden för jag är bara så otroligt tacksam för allt som jag har fått uppleva och alla som jag har fått lära känna här. Det är nu mindre än en månad kvar. Vi har haft vår sista helg i Piura. Unossons har flyttat hem till Sverige. Vi ser fram emot tiden efter Peru, men vi önskar också tiden kunde gå lite långsammare.

Det har varit många på Coffee & Game på sistone.

Pastor Gonzalos kontrakt har gått ut nu i slutet av maj och han ska ta vara på möjligheten att spendera tid med sina barn som råkar bo i Norge! Därför var vår sista helg i Piura för två veckor sedan. Det var vår första ”hejdå.” Det var en av de bästa helgerna vi har haft där och vi tror det beror på klimatet. Det var betydligt svalare än det brukar vara. Det betyder att vi inte svettades, vi hade mer energi och dessutom gav det möjlighet till att spela fotboll och Spikeball utomhus med barnen. Annars var den samma bekanta känslan av att komma till Piura: Gonzalo skär upp de frukt han har så har vi en fruktstund (fiesta de frutas), vi går och äter på Mr. Pulpo (Herr Bläckfisk) och sen förbereder vi oss på barngruppen med kaffe och städning. Det har varit en otrolig välsignelse att se barngruppen växa under årets gång. Denna gång kom 20 barn och en mamma. I början var det 3-4 barn. Gonzalo har verkligen satsat på att bygga relationer med barnen i grannskapet. Han säger till dem: ”Om dörren är öppen så är ni välkomna här, Guds hus är ditt hus!” De kommer in att ta filtrerat vatten, gå på toan eller låna fotbollen som Strandhem lämnade efter sig. 

Härligt att inte ha plats i ringen 🙂

Efter vår vanliga upplägg gick vi ut och spelade fotboll i gatan. Det kommer jag saknar! Barnen är så skickliga. Vi spelade tills det var dags att tänka på ungdomsgruppen. Vi beställde pollo a la brasa (grillad kyckling med pommes) och en av ungdomarna, Marlin, kom med en tårta. Det blev en liten last-minute avskedsfest efter andakten. Vi tog också ner Spikeball uppsättningen från vinden och spelade några rundor för Marlin är världens största Spikeball fan. 🙂 En härlig kväll! 

På morgonen fick vi vår vanliga frukost med varma mackor och den godaste smoothie vi har varit med om. Gonzalo gör det med papaya, havregryn, mjölk och bananer. Han bjuder alla som kommer tidigt till gudstjänsten på frukost. Det är så underbart att se stolarna fyllas! Denna söndag så kom de en familj i tid så vi började tidigare än vanligt. Mer tid för Gonzalo att predika. 😉 Han pratar ofta om hur Guds nåd forsar ut som vatten från en källa och det är det som händer när vi tar emot den Heliga Anden: vi kan inte leva utan att dela Guds ord för vi har liv och sanning och kärlek i överflöd! Han är en livlig och passionerad pastor med en stor hjärta. Gustav har inspirerats stort av Gonzalo och anser honom som hans andliga ledare här i Peru. Efter kyrkan så gick vi ut till fotbollsplanen för att spela Spikeball och så fick Gustav en fotbollströja från Ecuador. 

Gonzalo och Gustavo.

Vi åt en sista måltid av gett (jättegott!) med vattenmelon till efterrätt. Det kändes konstigt att säga hejdå när vi ändå hade 4 veckor kvar i Peru. Det var lite tårar och mycket tacksamhet. Vi har lärt oss mycket från Bibeln och om kyrkoplantering… hur hårt det kan vara i början. Vi har verkligen uppskattat detta volontärsuppdrag – vilket privilegium! Gonzalo pratar alltid om hur fantastisk det är att jobba i Guds lag. Det betyder mycket för honom att vi får honom att känna att han inte är ensam i detta arbete. 

”Un gran equipo!”

Gonzalo vinkar hejdå. Vi ses i Skandinavien!

Efter den fina helgen fick vi en fin sista vecka med Unossons. Jag hade min sista halvdag med barnen på måndag, hela familjen kom på lunch på onsdag, våran sista ”Team Träff” var på torsdag och vi tre volontärer fick mysa med barnen på fredag förmiddag. Vi åkte till en park vi hade inte varit på och fikade på vårt favoritcafé. Veckan avslutades men en trevlig avslutningsfest efter gudstjänsten i Las Brisas. Systrarna Cordova hade gjort en video på bilder från deras många år här. Vi åt en måltid tillsammans och avslutade med tårta. Det var trevligt och kärleksfullt och känslosamt! 

Familjen säger hejdå och Pastor Pepe ber för dem.

Arroz chaufa (stekt ris med kyckling) och salad till lunch!

Vi kommer att sakna barnen den sista tiden!

Måndag morgon bars det av! De kom till Peru som en familj av 3 och efter 6 år lämnar Peru som 5 personer, 8 väskor och 5 ryggsäckar. Jag kände i mitt hjärta hur tungt det var för dem att säga hejdå. Jag har varit där. Men jag tänker också på att det var en omedveten trygghet för mig att ha min familj att göra det med. Det kom ett gäng peruaner från församlingarna för att krama dem en sista gång. Isabel sa, ”Det har ibland varit svårt för er att förstå oss och för oss att förstå er, men det det gör det ännu svårare när vi har uppnått en förståelse emellan oss.” I en mission-sammanhang finns det uppoffringar från både håll. Jag har skickat en resväska till deras nya hem i Skåne, så jag kommer träffa dem när jag återvänder. 🙂 

Unossons hög med väskor!

The Goodbye Committee

Nu har vi mindre än tre veckor kvar i vår älskade Peru! Som vi diskuterade i Luya utifrån Lukas 15:11 så är ett hem där man känner sig trygg, älskad och där sina grundläggande behov tillgodoses. Gud är vårt hem vart än vi vänder i världen. Vi fortsätter att stötta verksamheterna och träffa våra vänner. Jag simmar med tjejerna, Gustav ger gitarr- och ukelele lektioner, Clara lär kvinnorna att virka. Vi hittar våra unika sätt att relatera och umgås med folket. Snart står vi på flygplatsen och vinkar hejdå till dem också. Be gärna för den sista tiden! Kram på er <3

Ett födelsedagsfirande för en av Bensus systrarna.

På väg ut till SA – vi har sett sockerrören skördas och växa igen på nytt!