Här i Kenya har vi nu gått in i mars månad (jag kan ju inte med säkerhet säga hur det är hemma i Sverige…överlevde ni skottdagen?) och vilken sista-vecka februari bjöd på!

I lördags fick vi möjligheten att bjuda Bethesdapojkarna på ett heldagsbesök på Kivu Resort, ett hotell med poolområde och aktivitetspark. Vilken lyckad dag det blev! Vi var lite oroliga inför besöket eftersom väderprognosen, som sedan vi kom till Kenya har legat på stadiga 27/28 grader varje dag, utlovade 22 grader och regn hela dagen. Men Gud är god och hör bön, och dagen blev fantastisk ändå! Lite duggregn under förmiddagen hindrar inga pojkar när området bjuder på karusell, rutchkana, fotboll, hoppborg och cyklar. Inte minst det sistnämnda var en stor hit och många av pojkarna lärde sig faktiskt cykla under dagen. På grund av vädret blev det inga långa timmar i vattnet men killarna fick doppa av sig innan lunch och längtade sedan tillbaka till cyklarna framåt eftermiddagen. Dagen blev helt enkelt en perfekt avslutning innan vi skulle vara lediga en veckan.

Söndagen spenderades nämligen inte på Bethesda, utan vi fick möjligheten att besöka en ELCK-kyrka (Evangelican Lutheran Church of Kenya) på landsbygden utanför Nakuru i ett litet samhälle som heter Mbaruk. Det är den mest nystartade i Nakuru stift (eller vad motsvarigheten här än heter) och är verkligen under utveckling. Kommande månader ska de både köpa ny mark och bygga kyrkosal, spännande! Vi hoppas kunna komma tillbaka dit i april eller maj och se vad som har hänt då.

Veckodagarna som följde var vi som sagt lediga från skolan, för att besöka Masai Mara. Återigen visade Gud att han verkligen hör och bryr sig när vi ber, för väderprognosen som utlovade stora mängder regn alla dagar visade sig ha fel. Vi är så tacksamma, då regnet gör att djuren gömmer sig och vägarna blir svårkörda. Under våra dagar där fick vi se samtliga av “de fula fem” (visste ni att de existerade?) samt tre av “de stora fem” (inte leopard och noshörning, vi hoppas få en skymt av dessa när vi besöker Lake Nakuru Park lite längre fram). Gång på gång under resan utbrast vi över vår tacksamhet och förundran – vilken skapelse vi lever i! Tack vare väldigt hjälpsam kundtjänst och personal på företaget vi åkte via gick själva resan väldigt smidigt. Något som däremot inte var smidigt var betalningen eftersom vi inte direkt var ute i god tid med bokningen (ca 1,5 vecka innan…). En hel morgon och förmiddag gick åt att försöka få igenom en transaktion av något slag. Vi gick mellan en handfull olika banker och byråer för att krångla och det hela slutade med en väska full med sexsiffrigt i kontakter som skulle lämnas på deras kontor. Läskigt!

Så många coola djur! Tänk vilken skapelse vi lever i och får ta hand om!

Firar med Galito’s efter att tryggt och säkert ha lämnat betalningen för Masai Mara på safariföretagets kontor

Fredagen som följde Masai Mara spenderades i Nakuru för att ta igen sömntimmar och veckohandla. Jag, Ellen, åkte däremot på ett litet äventyr och provade en cello för eventuell uthyrning. Tyvärr var instrumentet i sig lite för annorlunda min privata cello för att det skulle vara lönt att hyra men det var verkligen en fröjd att få hålla i kropp och stråke igen och att låta fingrarna löpa över greppbrädan. Vad jag saknar att spela cello! Även om äventyret i sig blev lite misslyckat var det en härlig upplevelse att hitta på något själv och känna sig lite självständig. Jag kunde nämligen, tack vare en bekant motorcykelförare som körde mig hela vägen till andra sidan Nakuru och stannade under tiden jag provade cellon, åka på det lilla äventyret utan Melker och Klara. På grund av säkerhetsläget och utsattheten som ljushyad var det första gången sedan vi kom till Kenya som jag rör mig ensam. Det är en av de saker jag saknar mest med Sverige, möjligheten att vara självständig. Därför är jag extra tacksam över att den möjligheten uppkom i fredags!

Dagen av vila var verkligen välbehövlig. Vi behövde inte ens laga mat på kvällen, utan blev hembjudna till våra nya vänner “färingarna” två våningar upp. Så trevligt att umgås med dem igen, och att på köpet få träffa hennes kollegor. De jobbar, i likhet med oss, på en kombinerad skola/barnhem nära Kivu Resort. New Life, som skolan heter, grundades och drivs av danska missionärer från Betania Church Center. På många sätt liknar alltså våra arbeten varandra och det är fint att ha någon utomstående att dela tankar och erfarenheter med.

Här rensas bönor för kommande dagars lunch

Har ni någonsin sett så fina bönor – många olika färger och mönster!

Helgen som gått har spenderats på Bethesda. Efter att ha varit borta en knapp vecka är det väldigt skönt att inse att det är vardag att komma tillbaka till Bethesda. Den rytmen är vi är vana vid och känns “hemma”. Det är en väldigt härlig och tacksam känsla.

Varma hälsningar från kenyagänget via Ellen Modig