Gruppbild på eventet “Reset”!

Tjena tjena! Nu är semester-perioden slut för oss volontärer i Peru. Jag kom hem i lördags från fantastiska dagar i Cusco. Gustav kom hem dagen innan. Nu börjar vi, sakta men säkert, komma in i vår vanliga rutin. Dels känner vi påfyllda med energi inför de två månader som vi har kvar och dels känns det lite trögt att komma igång efter semester. 😉 Idag på Luya upplevde vi tydligt att värmen verkligen gör oss trötta. Det börjar dock bli svalare på morgnar och kvällar vilket är väldigt skönt.

Efter det fina påskfirandet som vi fick i San Antonio sa Gustavs familj hejdå till alla. Efter bara en vecka kände de en stark anknytning till folket vilket gjorde det svårt att åka vidare söderut. Det var en bekräftelse på hur folket i kyrkan välkomnar och snabbt gör att man känna sig hemma. På ungdomsgruppen den kvällen var alla tre volontärer på ett och samma ställe. Det hade gått nästan en månad sedan det hade skett! Gustav åkte dock till Cusco dagen därpå och jag fick besök av min pojkvän på tisdagen. Innan han kom så höll jag i simlektioner till fyra äldre tjejer i församlingarna. Det var en fråga som jag fick tidigare på året men som vi inte fick till förrän nu. I Sverige är det en självklarhet att man lär sig att simma medans här kan man vara 30 och inte känna sig bekväm i vattnet. Det var en kul och lite otippat volontärsuppgift. 🙂 Vi hoppas på att få till det flera gånger.

Simlektioner med tjejerna.

Det var givande dagar att visa min kille, Frode, runt i Chiclayo. Han följde med på mina uppgifter och fick träffa viktiga personer som jag har fått lära känna här – vissa som räknar oss volontärer som en del av deras familj. En av de finaste möten var att få bjuda David, Dennis och Mateo på mat i lägenheten för att höra mer om hur Gud har verkat så tydligt i deras liv. Deras historia som par och även innan de blev ihop är fylld med mirakler. De hade tagit initiativ att träffa oss för att de ville uppmuntra oss i hur vi följer Gud som ett par. Det var därför inspirerande och givande! De kom till och med innan den avtalade tiden men under veckan fick Frode också uppleva kulturella skillnader som den peruanska tidsuppfattningen och trafiken i Chiclayo. På torsdag så följde han med på kvinnogruppen … han förstod ändå inte så mycket av tjejsnacket. 😉 Där, i Luya, tyckte han att fattigdomen var påtagligare. De bor väldigt enkelt. Vi pratade igår om att de har inte lyxen av varmt vatten och barnen föredrar ofta att tvätta sig i floden som rinner framför byn.

Frode på escuelita i San Antonio.

Barn svalkar sig i Luyas flod.

David och Dennis med lilla Mateo.

Vi har alla haft olika men ljuvliga upplevelser i Cusco den senaste månaden. Clara var där och vandrade på Inkaleden med sin familj. Gustav hade en veckans äventyr med sina föräldrar innan han gav sig iväg på sin egen vandringstur – han fick ju se Machu Picchu två gånger! Frode och jag cyklade, “raftade” på floden och hajkade upp till Machu Picchu. Mäktigt och vackert! Så värt att ha en guide med oss för att få det mesta utav historien. En av det bästa intrycken från resan var dock när vi kom till Cusco och körde till gamla stan – så lugna gator, så friskt luft, så vackra berg, så grönt, så harmoniskt! Det var verkligen semesterkänsla att köpa en glas och strosa runt på stan. I Cusco finns det många turister också. Där känner man att man inte sticker ut lika mycket som i Chiclayo eftersom det finns folk från världens alla hörn som kommer att se en av världens under. Man blir en i mängden igen. Gustav och jag hann träffa vår vän, Esteban, som flyttade ner till Cusco på frukost en dag. Det var ett fint återseende på hans nya hemmaplan.

MACHU PICCHU – perfekt väder!

Vacker natur – Urubamba floden.

Cusco’s fina gator (San Blas).

Vi kom hem från Cusco nöjda och glada. Söndagen var jag på gudstjänst i Las Lomas med 4 kvinnor, Manuel och Pastor Harold. Det förvånar mig alltid att kvinnor är mer engagerade i kyrkoaktiviteterna. San Antonio’s matriark, Julia, har 5 söner och 3 döttrar och bara döttrarna är aktiva i församlingen. Man kan spekulera vad det handlar om. Kanske är det att kvinnor (mammor) känner mer ansvar för ett barns moraliska utveckling och vill därför också vara en god förebild i engagemang och tjänande. Kanske är det att de är mer desperata, beroende av de goda nyheter i en kultur som inte respekterar dem; dvs “macho” kulturen vilket kan mynna ut i att kvinnor är har ett liv tillsammans med en alkoholist, en otrogen man eller en kombination. I tisdags besökte jag en kvinna som hade fyra barn men fick uppfostra dem själv för att deras pappa bodde men sin fru i en annan stad. Hon är övertygad att Gud har försett och tagit hand om dem trots de tuffa förutsättningar som de lever i. Hon är en av de mest trogna i församlingen.

Kvinnorna i Las Lomas.

Elisabeth’s hus och valp.

På eftermiddagen var det ungdom rådets (mini-IELCH) första evenemang: “Reset: En ny generation (2 Cor 5:17).” Det har planerats sedan januari en evangelisationssatsning för alla unga i kyrkan och deras vänner. Det blev av! Och det blev lyckat. Jag var så glad att komma hem från semestern till alla ungdomar på en plats. Det var lovsång, bön, och lekar. Olika grupper uppträdde drama och danser. Max delade hans vittnesbörd och Unossons undervisade. De började med frågan “Vad lever du för?” och vi fick träffa karaktärer som levde för pengar, perfektionism och att få andra att skratta. Efter den centrala budskapet om hur i Kristus är vi nya skapelser så träffade vi de förvandlade versionerna av karaktärerna. 🙂 De kom dock inte så många nya (utanför våra församlingar) så ni gärna be att rådet (och vi volontärer) fortsätter frimodigt att nå UT till folk.

Diego är Jesus i en drama.

Hjalmar spelar “the class clown.”

I helgen bärs det av till Piura igen! Det känns jättelänge sedan och därmed spännande att få åka upp till Gonzalo. Vi tar med oss tre ungdomar och ett glatt humör. 🙂 Be för fina möten med barnen och församlingen i Piura och de kommande veckorna. Unossons ska börja sortera och packa inför ett stort flytt som sker inom 4o dagar.

Frid och fröjd och många kramar från Peru!

Maria Apel