Medan ni precis har firat midsommar, har vi vinter här – dvs som en riktigt fin sommar i Sverige 😊 Vi trivs i det stora hela bra med livet. Vardagen upptas till största del av två saker: 1) att lära oss spanska, vilket går framåt, om än långsamt och 2) att ladda inför att bli tvåbarnsföräldrar. Vi går ännu i väntans tider men rimligtvis kan det inte dröja länge nu innan bebisen vill komma ut.  Hur som helst, medan vi väntar kommer här en till kulturreflektion.

Flera kvällar i veckan stannar en liten bil utanför vår lägenhet med en stor skylt på taket där det står Leche fresca (färsk mjölk) och hela tiden spelas en låt som hörs på långt håll om och om igen och den handlar om kossan. I den lilla kofferten i bilen står två ca 40 liters behållare i metall (på skånska: mjölkaspann) och från dem öser bonden upp mjölk till vår hink. Det vi närmast har att likna med i Sverige är väl glassbilen, men där är musiken både mer modest och spelas inte riktigt konstant så som denna melodi.

Hur som helst så slås vi av hur självklart det är att basunera ut sitt budskap här i Peru. Inte minst är det en kontrast till debatten i Sverige om vad som får höras i samhället och hur länge och hur högt. I Peru anses ju högre desto bättre, vilket vi svenskar kanske inte alltid uppskattar.

Det finns även en del personer som kör runt med en större flakmotorcykel för att köpa söndriga kläder, hushållsmaskiner eller möbler och som har en stor megafon där de ropar ut vad de är intresserade av att få tag på idag för att reparera och sedan sälja igen. För oss svenskar låter dessa utrop exotiskt, men de hörs och ibland stör de våra lektioner när de passerar. Men dessa ”företag” är tydliga exempel på hur den peruanska kulturen fungerar. Hitta din nisch, försök tjäna några pengar och låt alla få veta vad du erbjuder. Ju högre, desto bättre!

Här kan ni se mjölkbilen

/Hjalmar och Lisa