Idag är det redan två veckor sedan vi landade i Kenya och hittills har tiden både flugit fram och stått märkligt stilla – samtidigt. Å ena sidan har vi fått vara med om så mycket roligt, intressant, värdefullt, givande och fantastiskt att de två veckorna känns som några få dagar medan det å andra sidan har varit så mycket intryck, nya rutiner och möten att det är svårt att inse att detta är vår vardag i fyra månader framöver.

I Nairobi fick vi prova på vår första eftermiddagsskur, då gäller det att regnjackan är på!

Det första dygnet i Kenya spenderades i huvudstaden Nairobi. Vi fick vår första handling på Naivas (den stora mataffärskedjan) och vi fick möjligheten att fira gudstjänst i en av ELCKs (Evangelican Lutheran Church of Kenya) kyrkor. Det var skönt att få ta del av den gemenskapen och givande att gudstjänsten hölls på engelska. Kommande söndagar kommer spenderas i en swahilitalande församling, antingen på Bethesda eller någon annanstans runtom Nakuru, så det var skönt med en liten mjukstart!

Under gudstjänsten bjöds det på sång och dans!

Efter kyrkan följde lunch och taxifärd till Nakuru. Vår eminente chaufför Jason ledde oss tryggt och säkert hela vägen fram, och på vägen fick vi se inte mindre än sex sorters coola djur: impalas, babianer, åsnor, zebror, strutsar och dromedarer. Jason hävdar att han såg en giraff också, men den missade vi andra. Det får bli en upplevelse sparad för framtiden!

Vi är väldigt tacksamma för att anpassningen till den nya kulturen gått så smidigt och för att vi fått göra oss hemmastadda här i Nakuru, vår nya hemstad. Personalen på Bethesda har varit så välkomnande och omhändertagande, Madam Lucy och Madam Elizabeth kom hem till oss redan dag två för att instruera bland annat hur man tar sig runt i staden användandes landets kollektivtrafik ”matatu”, vilka banker som är bäst för att ta ut kontanter och var vi skaffar kenyanskt simkort. Det underlättar verkligen anpassningen att ha någon att vända sig till, som kan instruera en och varsamt tillrättavisa när man gör något som kan uppfattas konstigt.

Hungriga volontärer (+Johannes!) efter rundvandring i Nakuru med Md Elizabeth och Md Lucy!

Än så länge har vi hållit oss rätt så när friska och är väldigt tacksamma för det. Vi har lite förkylningar som hänger med från Sverige och jag (Ellen) missade första dagen på Bethesda på grund av något bakterierelaterat magproblem. Men det hör väl till, tänker vi, och nu mår vi alla bra.

De första dagarna på Bethesda har varit roliga men intensiva. Skolbarnen är väldigt fascinerade av oss och vårt annorlunda utseende. Det lena håret är i sig en inbjudan till barnens dagliga frisörsaktiviteter, vår ljusa hy är spännande att ta på och varför vi har hår på underarmarna tycks vara ett mysterium. Även om det såklart kan vara påfrestande mot slutet av dagen är det ett tecken på att vår vistelse här uppskattas och spelar roll, och det får betyda mycket!

Vårt största fokus är Bethesdapojkarna. Vi vill så gärna komma dem ännu närmre, leka lekar, hitta på utflykter, höra deras historia och bara umgås. Det svåraste just nu, tycker vi nog alla tre, är att hitta in i deras rutiner. Mycket är väldigt annorlunda från våra svenska mönster, där det alltid ska vara full rulle och allt ska effektiviseras så mycket det går. Istället rullar dagarna här på i en stilla lunk, något som vi alldeles säkert kommer uppskatta enormt med tiden, men som just nu känns lite utmanande.

Vi ser mycket fram emot våra månader här! Att få fortsätta göra oss hemmastadda i både Nakuru och på Bethesda, att få hitta på aktiviteter med pojkarna och lära känna dem djupare. Tack för att ni bär oss och vår resa i bön!

Varma hälsningar från Kenyagänget via Ellen