Hej kära läsare!

Tiden går fort när man har roligt… och när det är mycket på gång. Det har hänt en del här i norra Peru men vi volontärer är tacksamma för lite action! Sist vi hördes var Strandhem’s Bibelskola här och de stannade lite mer än en vecka efter vårt sista inlägg. Den veckan deltog och bidrog de på olika aktiviteter i församlingarna. Sedan gruppen lämnade oss så har vi återgått till våra verksamheter, varit på födelsedagsfest, varit med på två sessioner av Sanado Corazones och varit på “retiro” (läger för ledarna i kyrkorna) i helgen.

Det känns tomt här utan Strandhems fantastiska elever. Det var välsignade veckor för oss att bli välkomnade in i deras rutiner (morgonbön, Bibelreflektion, reflektionsrunda på kvällen) och att vara vittne till deras frimodighet. Eleverna lekte med barn på stranden, bjöd taxichaufförer till kyrkan och dansade på shoppingcentret. Svenskt, va? En kille som gick förbi när de dansade kom till det evenemanget vi hade på en fotbollsplan (Casa Comunal) nästa dag. Han har föjlt med till två gudtjänster i två olika församlingar, varit med på ungdomsgruppen i Las Brisas och Coffee & Game också. Be att krykans folk kan vara en trygg gemenskap för Gianlucca och andra som söker.

Kärtåterseende på Casa Comunal med min “syster.”

Evenemang med C&G på Casa Comunal: aktiviteter, fotboll och andakt.

Det största evenemanget vi hade med Bibelskolan var en “feria” (tivoli) för barn i gatan utanför San Antonio krykan. Det var en insamlingen för att kunna fortsätta bygga i kyrkan. Innan ferian var det en “pollada” där alla blev imponerad av den goda kycklingen vi fick äta. Vi hade förberet lekar, byggt och bett för att ferian skulle vara en välsignelse för barnen och bygget. Det blev så fint och så uppskattat! Verkligen satsigt. Någon av eleverna sa: “Ursäkta språket men… Tänk att ett så skitigt ställe kan bli så fint!” Mycket färg och lek och glada barn på grusgatan. Även ordningsvakterna kom och hängde i deras bil för att iaktta festligheterna.

Ansiktsmålning med svenska och danska flaggan.

Vi byggde ställningen för dessa flaskor.

Vi fortsatte firandet i församlingarna på söndag då det var årsjubelium i både Las Brisas och San Antonio. När det är något att firas, så firas allt. Efter gudtjänsten i San Antonio fick de två elever som hade fyllt år i Peru komma fram och få en kram från alla i församlingen medans vi sjöng födelsedags sången. Efter en enkel (men god!) middag där kvinnorna i krykan serverade mer än 60 pers, drog jag med sex killar till ungdomsgruppen i Las Brisas. Jag fick testa översätta andakten — så mycket respekt för Hjalmar och Lisa som har bidragit med tolkning (bland mycket annat) dessa veckor. Vi lekte, sjöng och dansande. Killarna bjöd spontant på “Pärleporten” vilket var både roligt och väldigt uppskattat. Det var en lång dag (helg!) för Strandhems elever, men jag vet att det betydde mycket för ungdomarna i Las Brisas att dessa grabbar maxade söndagen också.

Härlig gudtjänst i San Antonio. Första gången i kyrkan sedan vi volontärer anlände.

Den sista måndagen så försökte vi planera något enkelt för att peruanerna och Strandhems gänget skulle få chansen att säga hejdå. Jag skrev till 4-5 personer på morgonen och det kom 15 eller mer. Det var en härlig kväll med lovsång, ett vittnesbörd från Max (som är frukt av studentgruppen), fotboll och småprat. Det var “heavenly planning” att det blev som det blev! Verkligen en välsignad kväll. Trots den chansen så kom det ett gäng från Las Brisas till flygplatsen på onsdagmorgon för att säga hejdå en gång till. Vi stod i en ring och alla fick krama varandra. Härligt och kärleksfullt!

Rakel stannade en vecka till. Det var inspirerande att vara vittne till de fina relationer som varar över tid och distans. En dag kom jag hem till min peruansk mamma och min moster (chef) fikandes vid vårt köksbord — en vacker syn! Hon uppmuntrade oss volontärer med en fin middag och förgyllde våra dagar med mycket skratt.

Mariela och Rakel hemma i vår lägenhet.

För två söndager sedan så började Amani-kursen (Sanando corazones/Healing hearts) i Las Brisas. Det går ut på helande och försoning. IELCHs eget folk undervisar; i detta fallet är det Cordova familjen i Las Brisas. Det har varit fint att få vara med! Det är innan ungdomsgruppen så ungdomarna får också ta del av undervisningen.

Vi har också varit på födelsedagsfest för en god vän till oss: Leidy. Hon är yngsta dottern till pastorn i San Antonio. Jag hade fått värmeslag på stranden dagen innan, men annars var det en väldigt härlig fest med många av våra vänner. Gustavo fick i uppdrag att ta bilder på alla konstellationer av människor med hans fina systemkamera.

Gomez familjen minus Joel som bor i Lima.

I helgen har vi varit på läger för ledare i krykorna (retiro). Det var både avkopplade och uppmuntrade för mig. På fredag kväll så fick alla dela vilka förhoppningar och utmaningar de upplever i deras verksamheter i två timmar. De främsta förhoppningar var att församlingarna skulle sträva efter enhet och förbön. Det var därför fint att se Pastor Harold (från Las Lomas) i Las Brisas (på Sanando Corazones) igår kväll. Det var berörande att höra de uppmuntra varandra att fortsätta kämpa även när det är svårt… även när det bara kommer en eller två personer till deras grupper… för Gud är alltid med oss. Det var tydligt att förberedelerna, tiden, energin de lägger ner betyder att de får vara nära Jesus. Som Gonzalo i Piura har sagt, “Det är alltid minst fyra personer på gudtjänsterna: Jag, Gud Fadern, Sonen och Den Heliga Anden.” Så inspirerande för oss som är utfalls-motiverade.

Om ni har orkat läsa så här långt, tack. Det betyder mycket att ni vill veta vad som händer i en värld långt borta från er egen och stötta oss i förbön och givande. Mil gracias!

Varma hälsningar,

Maria, Gustav och Clara