Nu är det en månad sedan vi kom hem och ännu längre sedan vi sist gjorde en uppdatering här. Sista veckorna i Peru var intensiva och fyllda av aktiviteter, särkilt sista veckan var det många despedidas (avsked).

Utanför kyrkan i Piura

Ida med Emanuel

Första avskedet vi hade var i Piura andra helgen i maj. Vi åkte upp alla fyra volontärer tillsammans med Rakel och ungdomar från Chiclayo och fick till vår stora glädje se att det fanns en dörr till badrummet. Vi spenderade tid med barnen och ungdomarna där och blev även under helgen hembjudna till en familj som var ny i området vilket var väldigt fint. Gudstjänsten var full av folk och vi fick möjlighet att säga tack innan vi hade kyrkfika bestående av våfflor, recept från Norge.

Avslutning i barngruppen i Las Brisas

Sista veckan i Chiclayo blev det avsked och tack på så många olika sätt. Vi blev bland annat hembjudna på mat hos flera olika familjer vilket var så fint men

framförallt var det avslutningar i grupper och på gudstjänster. Vi åkte på en retreat för församlingarnas kvinnor och ledare och fick även där fina möten och några avsked. Under de sista veckorna spelade vi fotboll med ungdomarna och försökte verkligen krama ur all tid vi kunde med dem. Den allra sista helgen hade vi vår sista lovsångskväll där vi volontärer och Rakel fick möjlighet att också bjuda på lite smörgåsar och snacks som ett sätt för oss att säga tack och framförallt för att få umgås ännu mer. Det var intensiva och svåra veckor men samtidigt helt fantastiskt.

Fotboll med alla volontärer och massa vänner

Det har varit många känslor och tårar men på grund av en bra orsak, för dessa månader har fått betyda otroligt mycket för oss och när något betyder mycket så gör det också ont att lämna det. Vi har fått bli del av den kristna familjen i Chiclayo och Piura och allra sedan början blev vi mottagna med öppna armar och hjärtan. Kärleken som våra vänner och syskon i tron har visat oss är något helt speciellt och det blev extra tydligt under sista veckan. Det har verkligen varit en tid fylld av välsignelse på så många olika sätt. Vi har fått se Gud arbeta i människor i Peru och också i oss.

Tillbaka på svensk mark

Sista morgonen åkte vi trötta till flygplatsen där vi möttes av ett helt gäng människor. Det var otroligt fint att få spendera även den sista morgonen tillsammans med vår peruanska familj och vi fick tid att ge många kramar och även be och sjunga tillsammans. Det var med tunga men fyllda hjärtan som vi satte oss på flyget hemåt igen, ledsna att behöva lämna men så otroligt tacksamma för allt vi fått.

Tack till alla er som gjort det möjligt för oss att åka genom gåvor och böner. Tack för att ni har följt oss och burit oss i bön under detta året. Fortsätt be för kyrkan och våra syskon i Chiclayo och Piura. Och Guds välsignelse till er alla!

Hälsningar Ida och Ingrid