Kompassen – Mars 2022

 

Missionsiver och uthållighet

Så är jag ännu en gång på peruansk mark – för nionde gången. Det känns extra fint att få vara här med tanke på att så mycket har hänt sedan jag var här för två år sedan.

Peru är ett av de länder i världen som har drabbats hårdast av pandemin, både med hänsyn till antalet döda och konsekvenserna av de hårda restriktionerna. I dagsläget är inte restriktionerna lika hårda, men det är fortfarande obligatoriskt för både barn och vuxna att ha munskydd utanför hemmet och man behöver vaccinationsbevis och två munskydd för att ta sig in i affärer och restauranger. Skolorna har varit stängda i två års tid och digitala studier har erbjudits, med varierande resultat. Skolorna öppnas successivt från och med mars. Vissa dagar är man på plats och andra dagar har man digital undervisning. Även om man ser synliga konsekvenser
av pandemin är de största konsekvenserna sådana som inte syns, det vill säga människor som inte haft någon inkomst och skuldsatt sig för att överleva, barn som inte fått gå skola, samt faktumet att nästan alla peruaner har mist någon anhörig.

/Rakel Smetana

Läs hela inlägget genom att klicka här.

Andra inlägg

Ett sorgligt farväl

Ett sorgligt farväl

Nu sitter jag och Vilma på ett tåg påväg till Mombasa där vi ska ansluta till Bina och hennes familj. Mombasa är en...

Tom på energi, full av kärlek

Tom på energi, full av kärlek

Hej Sverige! När jag ser tillbaka på de senaste två veckorna blir jag glad och sjuk imponerad över allt vi hunnit med....

0 kommentarer