Hej på er!

För en dryg vecka sedan kom vi hem från vår sista semester, vilket var en lite längre resa till städerna Cusco och Arequipa; två vackra städer som båda ligger mer än 2000 meter över havet! Redan första veckorna i Peru började vi prata om hur häftigt det vore att få se inkastaden Machu Picchu, och nu fick vi äntligen se den med egna ögon och lära oss mer om Perus historia. Med oss på resan var också min bror och pappa som hälsade på under dessa två veckor. Förutom utflykter i otrolig natur, så träffade vi också två danska missionärspar, samt några av de spanskalärarna, som vi hade online-lektioner med under vår första månad här, vilket var både fint och nostalgiskt.

Sedan vi kommit hem så har vi firat Saras födelsedag och morsdag, som här i Peru är en väldigt stor högtid. Vi förväntade oss en ungdomsgrupp som vanligt i lördags, fast med morsdag tema. Istället blev vi överraskade med att kyrkan var proppfull av hela församlingens mammor och deras barn. Under kvällen var det lotteri, andakt, och allt ifrån dans och sång till dramatiseringar och dikningar av barnen, vilket verkligen var roligt att få vara med och se.

I onsdags hade vi vår sista engelskaundervisning i studentgruppen Coffee & Game. Till vår glädje, så dök det upp många ungdomar och efter ett litet födelsedagsfirande av Sara så avslutade vi kvällen i vår lägenhet med en pingisturnering.

Nu under de allra sista veckorna är det mycket som handlar om avslut och avrundning. Jag brukar tycka att avslut är svåra, eftersom man blir så medveten om att allt det goda som upplevts går mot sitt slut. Därför tyckte jag att veckans fråga idag på vårt team-möte (bibelstudie och möte med volontärerna och missionärerna) var fint att få prata om: ”Vad är det bästa med avslut?”. Våra slutsatser handlade bland annat om att man fick reflektera över det som varit, sätta en ram kring en upplevelse samt att man tenderar att uppskatta den sista tiden extra mycket när man vet att det snart är över. Dessutom är det egentligen ett ganska gott tecken när ett avslut känns sorgligt; det betyder ju att man har haft goda upplevelser och minnen! Och de är saker som vi även får ta med oss hem till Sverige och Danmark.

Tack till alla som har bett och ber för oss och församlingarna i Peru!

Varma hälsningar,

Miriam Fridstrand