Hej vänner!

För två veckor sedan, den 16 augusti, landade vi i Peru. För mig känns det fortfarande lite overkligt att vi verkligen är här. Längtan att åka till Peru har funnits med mig länge och i år har jag (genom Guds frid) känt att det är rätt tid och jag är så tacksam att jag fått möjligheten att åka.

Första gudstjänsten i Las Brisas

Ungdomsgrupp i Las Brisas

Den första tiden här i Chiclayo har varit fylld med massa nya intryck men så mycket gott. Redan första helgen fick vi möjlighet att vara med på två gudstjänster här i Chiclayo, först i Las Brisas och sedan i San Antonio. Folket har verkligen välkomnat oss med öppna armar och så mycket kärlek. Det har gjort intryck i mig hur inkluderande alla är och deras genuina intresse av att lära känna oss. Trots att språket varit utmanande så kände jag redan första helgen att vi blev som en del av den kristna familjen här. Det blir så tydligt att vi alla är syskon i Guds stora familj.

Just nu studerar vi spanska (på distans) samtidigt som vi bor hos värdfamiljer. Det är så värdefullt att få lära känna en familj lite extra och jag uppskattar att bara få sitta och prata med dem. Nu när vi varit här ett par veckor har det också blivit lite lättare att prata och förstå spanska vilket gjort att jag även fått möjlighet att ha ett par lite djupare samtal och jag ser fram emot att få ha fler samtal med människorna här under de kommande månaderna.

Förutom allt fint folk som vi fått träffa så har vi också börjat lära oss en del om hur allt praktiskt fungerar här. Vi har lärt oss att ta colectivo (som är en form av kollektivtrafik här), från våra familjer till lägenheten, och även börjat hitta i området kring lägenheten. I veckan har vi också fixat med ansökan om visum på Interpol och migraciones. Det är inte helt lätt att förstå alla processer här och kontrollmänniskan inom mig har svårt att undvika att bli stressad men, tack gode Gud, så har det gått smidigt.

Johanne, Juliane och jag utanför La Union

Första resan i colectivo

Det finns så mycket mer jag skulle kunna skriva om men det får vänta till en annan gång. Vill tacka er för alla böner, både i dåtid och framtid. Så tryggt att veta att vi är burna i bön och framförallt tryggt att veta att Gud är med i allt.

Hälsningar från Ingrid Birgersson, Peru