Jag har just landat hemma  i min lägenhet i Umeå igen. Flyget från Chiclayo åkte kl 11 på måndag och så landade jag i Umeå kl 23 nu på tisdag kväll, 30 timmar och fyra flyg senare. Det är en lång resa mellan två olika världar så när man väl är hemma känns det som att det ar jättelänge sedan man var i Peru – samtidigt som att det känns som om det var för två timmar sedan. Låter det konstigt? Jag kan inte förklara det bättre än så 🙂 Eftersom Mr Jetlag håller mig vaken så passar jag på att skriva en avslutande blogg om hur den sista veckan i Peru var.

Jag fick under förra veckan möjligheten att ha lite personliga möten med några vänner och kyrkans folk i Chiclayo. Det var värdefullt. Kyrkan är liten och består av ca 250-300 personer totalt i alla tre församlingar i Chiclayo och den nystartade församlingen i Piura. I stort sett känner alla till varandra inom kyrkan, även om man förstås inte har personlig kontakt med alla. Som missionär och missionssekreterare lär man också känna kyrkans folk ganska fort i jämförelse med om kyrkan varit stor. Man lägger märke till nya och man saknar folk som varit engagerad tidigare.

Under veckan samtalade jag med några av de unga ledarna i kyrkan. I januari var det en inspirationsdag för ledarna i kyrkan så man fick dela med sig av glädjeämnen och utmaningar i de olika församlingarna. Församlingen i Las Lomas beskrev att de skulle behöva hjälp från kyrkan centralt eftersom de inte har så många lokala ledare. Samtalen mynnade ut i att det bildades ett ungdomsråd bestående av kyrkans unga ledare (ca 25-35) från de olika församlingarna. Den första tanken var att hjälpa till i Las Lomas men nu har mandatet vidgats att även inkludera att planera för olika event och läger i kyrkan samt att organisera ungdomsresor till Piura för att hjälpa till i församlingen där. Detta ungdomsråd är ett stort bönesvar. Kyrkan behöver ge större plats för de unga ledarna för att inte dö ut, så det är ett väldigt spännande initiativ som vuxit fram inom kyrkan. Vi ser också att de unga har en förmåga att korsa församlingsgränserna på ett sätt som de äldre inte gör lite naturligt. Denna form av internt utbyte tror vi också är en av komponenterna som bygger kyrkans framtid. Be Herren om att välsigna de nystartade ungdomsrådet och hjälpa dem att hitta goda former för detta samarbete.

Förra onsdagen fick jag ännu en chans att vara med på studentgruppen ”Coffe & Game”. Det är så fint att kyrkans unga från alla olika församlingar är aktiva i denna grupp. Men det är särskilt fint är det att se att det hela tiden kommer nya till gruppen, och att några av de nya också väljer att stannar kvar. Jag fick samtala med en av de nya tjejerna som bor i Lambayeque (ca 20 min utanför Chiclayo) och har kommit med i gemenskapen de sista månaderna. Hon beskriver hur hon blivit emottagen med öppen famn och numera åker hon in till Chiclayo varje onsdag för att vara med på studentgruppen och varje lördag till ungdomsgruppen i Las Brisas. Be om att ordet ska få slå rot i hennes hjärta.

I torsdags hann jag med en snabb sväng ut till den lilla byn Luya dit församlingen i San Antonio reser en gång i veckan för att samla kvinnorna i byn. Det är alltid så roligt att få komma dit för det är så uppskattat och det är som en helt annat liv där ute på landsbygden. Jag måste säga att jag är så imponerad över att Isabel Gomez och hennes mamma Julia besöker Luya så troget år ut och år in. Våra volontärer Maria och Clara burkar också vara med och det är en stor uppmuntran från kvinnorna i byn att de är med.

I lördags eftermiddag fick jag besöka San Antonio igen. På lördagarna är et fullt hus i kyrkan och det brukar vara mellan 50-70 barn och ungdomar som deltar i kyrkans olika verksamheter. Klockan 16 är det barnklubb och de brukar dela upp i två åldersgrupper eftersom de är så många. Sen är det dags för tonårsgruppen och på kvällen träffas ungdomsgruppen. Vår volontär Maria är med på alla dessa aktiviter. Denna lördagskväll åkte jag dock istället till Unossons på en både god och trevlig lördagsmiddag.

På söndag var det dop i San Antonio. David (som var i Sverige för några år sedan) och hans fru Dennis döpte sin som Mateo Josué. David och Dennis är några av de unga ledarna i kyrkan som har stort engagemang både för sin lokala församling och för kyrkan i stort. David är också en av kyrkans unga predikanter. Det var verkligen fint att vara med på den stora himmelsfest som det är när ett barn får ta emot nåd och klädas i Jesu rättfärdighet.

På kvällen fick jag möjlighet att ha en andakt i ungdomsgruppen i Las Brisas och även denna söndag var vi ca 25 stycken. Vi fick reflektera över vad det innebär att följa Jesus och så fick vi reflektera över Petrus lärjungaskap och hämta inspiration och lärdom från honom. För mig som är spontant lagd så är det en utmaning att undervisa på ett annat språk som jag ännu inte behärskar fullt ut. Men det är en god träning och det är gott att vila i att Den Helige Ande kan tala till människor trots bristande språkkunskaper.

Jag är tacksam till Gud för ännu en välsignad resa. Vilken förmån det är att få göra dessa resor! Det är så fint att få möta både våra utsända missionärer och volontärer och våra syskon i Peru och att både få uppmuntra dem och få inspireras av dem. Nu är vi inne i stilla veckan och vi förbereder oss för påsk. Det gör de även i Peru. De olika församlingarna har olika aktiviteter under veckan och så kommer de att ha en gemensam gudstjänst, sk culto unido, i San Antonio på söndag förmiddag. Fortsätt att följa våra syskon i Peru i bön.

Jag önskar er alla en välsignad påskhelg

Rakel Smetana