Hej vänner!

Nu har hälften av vår tid i Kenya gått! De här två månaderna har gått så otroligt fort men samtidigt har vi varit med om väldigt mycket. Jag fortsätter att stortrivas här och ska nu berätta lite om vad vi gjort på senaste.

Förra helgen var det mycket som hände! I fredags var det prayers day för de som går i sexan. Det innebär att föräldrarna till sexorna kommer på besök och man ber tillsammans inför deras slutprov. Hela skolan samlades utomhus och Pastor Langat ledde gudstjänst. Eleverna i sexan fick sedan gå fram och tillsammans med föräldrar och lärare fick vi lägga händerna på var och en av dem och be. Jag tycker om att Gud är en så central del av skolan och man kommer till honom med böner inför slutprovet. Det skiljer sig verkligen från våra sekulära skolor i Sverige.

I lördags vaknade vi klockan fem på morgonen för att åka till Kericho county för begravning. Lucys pappa Daniel har tyvärr gått bort. Lucy arbetar på Bethesda och är en god vän till oss och vi ville visa vår uppskattning och åka dit och stötta henne. Resan dit var spännande då vi fick se mycket nytt tex stora te plantage! Väl framme blev jag chockad över hur mycket människor som var samlade. Det kom ca 400 pers till begravningen och de bjöd alla på mat! Hela begravningen höll på i ca 5 timmar med både tal och predikan. Det var ingen sorglig stämning utan musiken var glädjefylld. Dessutom hade alla färgglada kläder på sig! En väldigt annorlunda upplevelse som jag nog aldrig kommer glömma.

Denna veckan har vi varit i skolan som vanligt.  Det blir verkligen bättre och bättre desto mer man lär känna människorna där. När vi kom till skolan i onsdags sprang alla de små barnen tjutande mot oss. De sprang rakt in i våra armar och tjöt av glädje. Det var så mysigt och gav mig energi för hela veckan!

Idag har vi badat i vår pool med våra älskade pojkar! De fick även smaka pizza för första gången! Jag tror alla gillade det då vi var tvungna att beställa ca nio stora pizzor för att mätta allas magar. Det jag känner för var och en av pojkarna är något alldeles speciellt och det börjar känns otroligt jobbigt att vår tid med dem snart är slut. Fastän vi endast varit här i två månader slutar skolan om två veckor. Efter det kommer de flesta av pojkarna att åka hem till sina släktingar och bo där fram till att lovet är slut. Det går därför att räkna på en hand hur många dagar vi har kvar med bara pojkarna. Det är i sig jobbigt att inte få träffa dem mer, kanske någonsin mer men det jobbiga är också ovissheten om hur det kommer att gå för dem. De har ingen stabil familj, ingen som riktigt kan ta hand om dem eller känner ansvar över dem (förutom Bethesda). Tyvärr kan de inte bo på Bethesda tills de blir vuxna utan måste lämna efter årskurs 6 och därefter flytta hem till sina släktingar. Framtiden är alltså osäker och de kommer på sätt och vis stå på helt egna ben efter att de slutat sexan. Jag försöker att leva i nuet men det är svårt att inte tänka på det fruktade och jobbiga hejdået.

Fastän det väntar något jobbigt finns det även väldigt mycket roligt som ligger framför oss. Om två veckor är det graduation och sedan kommer min familj! Tack för att ni fortsätter bära oss i bön.

Kram Vilma Schedvins!!