Hej igen, säger vi från Kenya! Hembesök i alla dess former är det som bäst sammanfattar den senaste tiden för oss. Vi har fått hälsa på hos några av skolans lärare och hos vår vän Paul som jobbar i köket på Bethesda. Han bor ungefär en timme från Bethesda och i början av förra veckan bjöd han in oss till att bo i hans hem i tre dagar. Där fick vi uppleva ett väldigt annorlunda liv från det vi är vana vid. Han och hans familj bor i bergen, i en liten by som består av endast ett par hundra personer. En by som man bara kan ta sig till genom att gå eller åka motorcykel på små bergsstigar. Pauls familj består av hans tio barn och ungefär 40 barnbarn varav de fyra yngsta barnen bor hemma. Då det är skollov just nu så blev det “förskola” för de yngre barnbarnen när de äldre barnen gick för att jobba på en stor blomsterodling och de yngsta döttrarna i åldrarna 12-20 tog hand om småttingarna. 

Besök hos Pauls äldsta dotter, Florence.

Under vår tid hemma hos Paul fick vi träffa ofantliga mängder människor! Dels hela hans familj såklart, och dels väldigt många grannar. Dessutom fick vi också möjligheten att träffa tre av Bethesdakillarna som bor i området, vilket vi är väldigt glada för. På de olika hembesöken, när vi gick runt upp och ner för berget, fick vi ofta en kopp kenyansk te. Vi fick många intryck och tankar från dagarna. Ett starkt intryck fick vi när vi träffade barn som aldrig sett vita innan och därför blev väldigt rädda för oss. Det vi också har slagits av flera gånger är fattigdom. Det vi föreställde oss om Afrika innan vi kom hit har vi nu fått se, nämligen hyddor av lera med halm på taket. Trots deras materiella förhållanden har de varit så givmilda allihopa! Samtidigt som vi såg stor materiell fattigdom har vi också insett att de verkligen inte är fattiga när det kommer till det viktigaste av allt! Under alla hembesök har vi tillsammans bett för maten och avslutat hembesöken med bön. På kvällen hemma hos Paul sjöng vi psalmer och sånger tillsammans. 

Besök hemma hos Harry, en av Bethesda killarna.

Alla grannarna samlades när vi kom och hälsade på.

Utöver besöket hos Paul så har vi även blivit hembjudna till flera lärare. Vi har fått hälsa på hos deras församlingar, se hur de bor, träffa deras familjer och äta massor av kenyansk mat. Det har varit så fint att få se flera delar av deras liv och dela vardag med dem. De har fått oss att inse det vi egentligen redan visste att de inte bara är våra kollegor utan också våra vänner. Och att när allting kommer omkring så är vi inte så olika varandra trots allt, kenyanerna och vi. Vi lever väldigt olika liv  men vi delar någonting som går mycket djupare än så. Vår tro på Gud, han som har gjort allt för oss. 

Hela gänget hos Läraren Madam Juliette.

Den tid vi inte spenderat hemma hos vänner har vi varit på Bethesda. Livet där  är verkligen annorlunda från tidigare. Det sprudlade av liv men nu känns det väldigt tomt. Ingen av killarna bor där i nuläget så vi har försökt hitta annat att göra där och därför försökt organisera i ett par av deras förråd. Ytterligare nyheter från senaste tiden är att Vilmas föräldrar nu har kommit till Kenya. De började sin familjereunion med sol och bad tillsammans i Mombasa och kom tillbaka i mitten av veckan, hit till Nakuru. Vi har också haft alla lärare hemma hos oss på lite svensk mat, vilket var väldigt trevligt och ett fint sätt att säga hejdå på. Förutom allt vi redan skrivit vill vi också berätta att vi har börjat få julkänsla här. Medan vi sitter och skriver detta lyssnar vi på julmusik och idag börjar vi nedräkningen till Sverige med chokladjulkalendrar.