1. Höga kors, du enda ädla
bland de träd som vuxit här.
Fast du ej bär blad och blommor,
intet träd din like är.
Ljuva stam med ljuva grenar
som den ljuva bördan bär!

(Lova Herren ”Sånger att läsas, Sv Ps 456:1)

Som representant för NUM har jag fått uppdraget att resa till Chiclayo för att undervisa, träffa missionärer och kyrkans ledare, och under en vecka (Stilla veckan) delta i gudstjänster och möten. Igår på eftermiddagen styrde vi kosan ut mot Luya. Efter 45 min på en delvis minst sagt skumpig väg var vi framme. Luya visade sig vara en by insprängd bland sockerfält och kullar. Efter alla regn som fallit var det en grön omgivning.

Evangelisationen i Luya har startats av församlingen i San Antonio och missionärerna Janne och Annis Smetana deltar där. Den här dagen fick jag chansen att predika och efter att ha samlat en liten grupp på ca 10 personer delade vi ut biblar och sångböcker, och satte upp ett kors i mitten på en plastpall. Vi satt i skuggan av ett guavaträd och mitt under predikan trillade en av frukterna ner, nästan i huvudet på mig.

Predikan handlade om ett annat träd – Kristi kors. Jag ställde frågan varför en Gud för levande sände sin son till att dö. Frågan besvarades utifrån två av Guds egenskaper – hans rättfärdighet och hans kärlek. En rättvis Gud måste döma syndaren till döden. En kärleksfull Gud sänder sin son att dö i människans ställe. Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att bli en förbannelse i vårt ställe. Förbannad är var och en som är upphängd på trä. (Gal 3:13)

Efteråt fick vi smaka på guavafrukterna. De smakade sött och gott. Ännu bättre smakar den frukten Kristi kors ger – evigt liv.

Mattias Lindström