Hej allihop!

Trots omständigheterna så hade vi en fin påsk, vi firade här hemma och kunde ganska väl koppla bort Coronakrisen och allt vad den innebär. Det var vilsamt.

Sedan tog påsken slut och livet fortsätter “som vanligt”.  Och det är ärligt talat ganska långtråkigt. Vi är mycket tacksamma att vi är friska, vi är tillsammans, vi har ett hem och all mat vi behöver. Men vi kan heller inte förneka att vi saknar att träffa folk, jobba som vanligt, åka på utflykter… Det finns också mer plats för hemlängtan när livet här liksom står i vänteläge.

Det går alltså lite upp och ner men vi deppar ofta inte längre än en dag eller två, sen känns det bättre igen.

Erik har börjat få lite distansundervisning från sin skola denna vecka. Hans fröken skickar lite små videos och undervisningsmaterial på whatsapp. Men Erik tycker inte att skola är så roligt utan kompisar… Han tycker oftast det är roligare att leka med sin pappa (eller syster). Till exempel såhär (plingandet i bakgrunden är sopbilen som passerar):

Erik har också blivit en hejare på att spela UNO under dessa veckor i karantän. Idag har vi introducerat nästa nivå – att spela online via Skype! (här med mormor. Digital barnpassning så att säga):

Igår pratade presidenten om att vi ännu bara befinner oss i den första av tre faser av bekämpandet av coronaviruset. Han uppskattade att först i början av 2021 kommer vardagen kunna återgå helt till det normala – fram till dess kommer vi leva med fler eller färre restriktioner. Det är såklart jobbiga nyheter på sätt och vis, men för oss som gillar att tänka långsiktigt var det ändå skönt att få veta lite mer om Perus strategi för att klara av coronakrisen.

Många hälsningar
Hjalmar&Lisa