Fridens liljor kära svenskar!
Eftersom jag, Williamos, nu också hamnat på efterkälken så är inte detta blogginlägg från den 11:e utan från den 9:e. Förlåt för det men dagarna har gått i ett och det är ibland svårt att hitta tid till bloggande när man går med en konstant trötthet i kroppen.

Dagen började iaf väldigt lugnt med en gudstjänst ledd av Steffen(missionären i piura). Trots lätträknade gudstjänstdeltagare så tyckte jag ändå att sången hade kraft och det hela blev väldigt bra! Efter gudstjänsten var det ”kyrkfika” och till skillnad från Sverige där man får en torr kaka med kaffe fick man här en riktigt stabil talrik med kycklinggryta, potatis och ris…. MYCKET RIS!! Med mat i munnarna fortsatte gemenskapen runt borden och diskussioner om man skulle äta salladen då den kanske blivit sköljd i vatten från kranen.

Efter gudstjänst var vi bokstavligen som en supertrött grupp av förlåtna syndare som dagen innan åkt 15h buss. Med det sagt så förstår ni kanske vad som stod på schemat… sömn!

Timmarna gick i den halvfuktiga sängen och efter att Henning tittat klart på sina partiledardebatter och budgetförhandlingar så begav vi oss av till Paita!

I Paita var tanken att vi skulle åka ut med båt till en ö för att titta på lobos marinos(sjölejon). Exalterade inför båtsafarin och Los lobos satta vi oss i den peruanska träbåten och åkte iväg. Det Kim missat med själva safarin var att det inte var en ö och att om vi la oss ner för att vila i en minut eller två så hade man missat sjölejonen…

Dagen fick dock sin kompensation kan man säga! När vi kom tillbaka till Piura så visade Steffen och ett hamburgerhak där vi åt som att vi aldrig sett mat för. Dubbla hamburgare med pommes i beställdes in och vi var minst sagt nöjda med hur dagen slutade.

Just nu är vi påväg till Mancura för 2st semesterdagar så stay tuned, ciao!