26 april är dagens datum och med det sagt återstår exakt 1 månad innan hemresa till Sverige. Det är med ett oerhört splittrat hjärta som jag försiktigt försöker föreställa mig hur det kommer bli att anlända till Sverige efter den långa flygresan hem. Efter de nu gångna 8 månaderna har jag definitivt lärt mig att älska Peru, de små sakerna i vardagen, kyrkan, sammanhanget och framförallt människorna som jag fått lära känna. Men självklart längtar jag också hem till familjen därhemma. Om Peru ändå bara kunde ligga tvärs över gatan så jag snabbt skulle kunna återvända när jag känner för det. Känslor och tankar i övermått svämmar över i mitt inre just nu.

Jag ber för att denna sista månad ska bli betydelsefull och att jag kan njuta av tiden som är kvar med vännerna som jag haft välsignelsen att få lära känna. Att jag inte ska gå och vara orolig och ledsen över det avsked som väntar.

Strandbesök under skärtorsdagen, tillsammans med en peruansk vän

Jag ber att Gud ska visa mig de rätta prioriteringarna av den tiden som återstår. Hur ska jag arbeta och lägga upp exempelvis lektioner i musik och engelska, men också hur jag ska använda min lediga tid, och med vem/vilka. Gud hjälp mig ta farväl av dessa människor, för det klarar jag inte själv!

Herre, lär mig dina vägar, visa mig dina stigar. (Psalm 25:4)

/Sofia Grahn