Hejhopp!

Nu har vi äntligen fått landa i Främre Asien, det land vi kommer få tjäna i, bland de folk vi kommer få tjäna mitt ibland och hos de bröder och systrar vi kommer få tjäna tillsammans med. Förberedelser i bön, språk och kulturella knep som under en period nu ibland känts lite långt borta har fått börja falla på plats och användas såväl i arbete som vardagsliv. Något som vi har fått uppleva är hur alla dehär delarna har en enorm betydelse för att nå människor här där engelska inte är en garanti, samhället fungerar på ett annat sätt än vad vi är vana vid och där vi arbetar mot en annan kraft som kan upplevas väldigt synlig och påtaglig – där vi får lov att luta oss tillbaka mot vår Herre och inse att han fortfarande har kontrollen och ger av sin frid, även när vi känner oss utmanade och överväldigade.

Bjudna på vackra solnedgångar!

Mycket finns att vänja sig vid, lära sig och hitta och det har blivit ett av våra fokus såhär första veckan. Vi har letat oss fram i både mataffärer med utländska varor och kollektivtrafik med bristfällig information och till och med på en seriefestival vi sprang på, men vi börjar lära oss lite och lite och har otroligt fin hjälp av våra goa handledare och andra vänner vi mött. Det finns MÅNGA människor i denna staden och bara vår lilla stadsdel som inte funnit tron på korset ,och det finns i våra böner och i vårt fokus att vi genom dessa små vardagliga utbytena regelbundet ska få plantera något i människor som kan få växa.

En av mååånga små gator

Utöver det så bestod första veckan ganska mycket av två olika outreach i lite olika former. Den ena som var lite mer av ett allmänt event och specialdag som tillåter människor att berätta om evangeliet på en ö i samband med en vandring uppför ett berg där människor kommer och söker och ber. Den andra som var med en organisation som på ett väldigt kreativt och smart sätt använder kreativa former av främst dans, musik och målande. Något som vi också fått faschineras över är hur frimodiga dessa människorna är i sitt sätt att dela i en miljö som på många sätt är ganska stängd och bjuder på motstånd.

“En tavla vittnar om en målare, en skapelse vittnar en skapare”                            – Damen som målar

Att få fira gudstjänst var också en viktig sak för oss, det fick vi göra i vår nya församling här under söndagen och trots att gudstjänstfirarna var ganska få om man jämför med våra kyrkor hemma så fanns det mycket värme och en familjekänsla över det hela som fick skapa en trygg och omslutande känsla. En plats för oss där vi både får vara med och bli påfyllda av ordet (av det vi förstår) men också en plats där vi kan få ställa våra frågor och samtala med lägre trösklar med människor i olika åldrar från olika bakgrunder.

Stå gärna fortsatt med i bön det betyder mycket för oss och för kyrkan här!

Frid! //Melker Arvidsson