Det är snart sex år sedan jag “flyttade in” på Strandhem där jag har mitt kontor. Den 15 november 2010 började jag tjänsten som missionsföreståndare (som efter drygt ett år blev missionsledare). Jag påmindes om detta för en stund sedan när jag på golvet under skrivbordet fann en smutsig bit kork. Min första tanke var: “Var kommer det ifrån?” Men det tog mig bara några sekunder att förstå att det gått ytterligare två år – och mina inneskor börjar falla sönder.

För sex år sedan köpte jag nämligen ett par billiga sandaler på ICA Maxi för att använda dem som inneskor på Strandhem. Efter två år var de utslitna. Då märkte jag det på att sulan lossnade så att jag halvsnubblade i trappan ett par gånger. Jag köpte ett par likadana. Också de hängde med i två år. Och nu är det dags att byta igen. Undrar om Maxi har kvar samma modell i sortimentet? Eller ska jag våga drömma om Scholl eller Birkenstock som jag använde när jag dagarna i ända promenerade i sjukhuskorridorer i min ungdom?

Vi är så vana att mäta tid i klockans och kalenderns enheter (jag köpte 2017 års papperskalender idag). Men kanske är det nyttigt att ibland se på andra tidsmarkörer. 2010, 2012, 2014 o s v är bara siffror. Tre par utslitna sandaler är mer konkret. Eller inventeringen av vinterkläder (som vi ägnade lördagskvällen åt) där hemma. Barnen blir inte bara äldre, utan – Gud vare tack – de växer. Nya kläder behövs och gamla kan lämnas till yngre syskon, släktingar eller vänner.

/ErikJA