Igår hade jag en lång arbetsdag. Förmiddagen ägnade jag åt förberedelser inför en resa till Umeå, Vännäs, Skellefteå och Piteå senare i veckan. Jag ser framemot att möta missionsvänner, predikanter, medarbetare och akademiker i norr. Men det innebär också en del förberedelser.
På torsdag kväll har styrelsen för BV-förlag sammanträde (på telefon). Så gårdagseftermiddagen ägnade jag åt att förbereda det sammanträdet. Det är spännande med kristen förlagsverksamhet och jag tror det är viktigt att vi försöker fortsätta att ge ut goda böcker. Förlaget har ett mål om att som ”basutgivning” varje år kunna ge ut en andaktsbok, en bibelstudiebok och en barn- eller ungdomsbok. I år tror jag vi kan klara det – och dessutom har vi några andra böcker i pipelinen. Samtidigt kräver vår bokhandelsverksamhet och själva företaget mycket arbete och jag gläds över de ideella krafter som gör att vi kan fortsätta arbetet.
ELM utreder möjligheterna att starta arbete bland ett onått folk. Den arbetsgrupp som leder detta arbete hade ett Skypemöte i går. Herren har lett oss i denna process (tack för förbön!) och kl. 18:42 i går var vi i gruppen överens om våra rekommendationer till ELMs styrelse. Våren kommer bli spännande och jag hoppas att årsmötet i början av juni kan fatta beslut. Men det återstår några saker – och framförallt: Be, be, be! Be att Herren leder oss till rätt beslut. Be att Herren öppnar våra hjärtan för ett folk som vandrar i mörkret.
Be att Herren gör oss ELMare villiga att släppa taget om våra pengar och våra vänner för att pengarna ska bli missionsmedel och vännerna missionärer.
Min kväll avslutades sedan med sammanträde på HangOut med styrelsens arbetsutskott. Ärendena vi behandlade sträckte sig från dataskyddsförordning till reformationsbehov i ELM. Mycket handlade om att förbereda inför styrelsens sammanträde på Fridhems missionsgård 2–3 februari.
Att efter en sådan intensiv dag varva ner och lämna allt i Herrens händer är svårt. För mig blev det för svårt och jag låg länge vaken och grubblade. Problemen växte och de konstruktiva tankarna blev färre. Försöken att be attackerades och orolig somnade jag till sist.
Jag vaknade trött och min ovana trogen kollade jag min mail nästan innan jag vaknat. Men också en sådan ovana kan någon gång föra gott med sig. En vän hade sänt ett foto av dagens stycke ur sin andaktsbok:
”Ett myller av tankar går genom huvudet varje dag. Ingenting är så svårt att styra som dem. De oroliga tankarna gör mig rastlös och osäker och jagar bort själens frid – jag blir bekymrad. Men det finns ett botemedel: När mitt inre är fullt av bekymmer, då gläder din tröst min själ. (Ps. 94:19)”
Den levande Guden har allt och har mig i sin hand. Han är den ende som bär. Tack att det är så.
/ErikJA
0 kommentarer