Det är nu riktigt länge sedan jag skrev och det känns inte bra. Dagarna flyger iväg och vi har mindre än fyra veckor kvar. Det finns så mycket man vill hinna med samtidigt börjar man känna av att man varit borta länge. Eftersom hemresan finns så nära är det lätt att tänka på den. Så hemlängtan finns där men att lämna Kenya, Bethesda och alla människor jag lärt känna kommer vara jobbigt. Kenya har lärt mig så mycket som jag hoppas jag kommer komma ihåg långt efter att jag kommit tillbaka till Sverige.

En sak som jag kommer ta med mig är att inte ta allt för givet som vatten till exempel.

Bethesda måste då och då köpa vatten och detta speciellt under torrperioden. (Annars samlar de in det regnvattnet som kommer.) På tisdagar kommer det då ofta en tankbil som fyller på vattentankarna. Tisdagen för nästan två veckor sedan kom den här tankbilen men istället för 10 000 liter vatten fick vi bara 600. Detta betydde att när det var fredag hade vi bara 2000 liter kvar. Det kanske låter mycket men börjar man fundera på vad vattnet används till inser man plötsligt hur lite vatten det finns.

Vattnet används till både till mat, dricka, tvättning av kläder, golv och personer. Dessutom behövs det till diskning och sen till korna. När man då är 25 personer och två kor som ska dela på det, och under vardagarna är det ytterligare 70 personer om ska ha mat och vatten, blir det snabbt mängder. Vi visste inte ens med säkerhet hur mycket vatten som skulle komma nästa tisdag så det gällde att vara så sparsam som möjligt.

Jag vet inte hur mycket vatten vi gjorde av med men vi klarade oss och när tisdagen kom fick vi också mer vatten. Men det lärde mig något. I Sverige kommer vattnet ur kranen och vi behöver inte göra annat än skruva på den och sen betala räkningen såklart. Här är det inte lika lätt.

Torrperioden har börjat och eftersom regnperioden inte bjöd på så mycket regn är det väldigt torrt nu. Det kommer inte vara helt lätt att få tag på vatten även om man har pengar att betala med. Tänk er själva vad som skulle hända om ni var utan vatten.

Jag har hört om torka förut och trott att jag förstått det. Men nu vet jag hur lät det är att bli utan vatten och det skrämmer mig lite. Hade jag skrivit det här igår som jag planerade hade jag bett er att be för regn men just nu regnar det. Så det känns bra. Aldrig förr har jag varit så glad över regn. Men här säger det att regn är en välsignelse och nu förstår jag dem verkligen. Jag tackar Gud för vattnet och jag tackar Kenya för att det har lärt mig ännu en sak som jag inte skulle vetat om jag inte lämnat Sverige.

/Ester Birgersson, Kenya

Här fylls en av våra tankar medan min syster tittar på

Och här fylls den andra tanken

Klass 1 i det nyaste klassrummet med den nyaste läraren

Klass 2