Nu sitter jag och Vilma på ett tåg påväg till Mombasa där vi ska ansluta till Bina och hennes familj. Mombasa är en stor kuststad som attraherar många turister. Där ska vi njuta av sol och bad i några dagar. Jag tycker det känns väldigt skönt att få komma bort från Nakuru ett tag. Nu på slutet har det varit ganska påfrestande att vara på samma ställe hela tiden. Jag ser fram emot ett miljöombyte där jag kan samla kraft för att sedan kunna njuta av de fyra sista dagarna vi kommer ha kvar i Nakuru innan vi åker hem.

Förra veckan hade vi besök av vår vän Elias och Binas familj. Det var kul att ha ett fullt hus, visa runt i Nakuru men framförallt väldigt kul att ta våra gäster till Bethesda. Pojkarna tyckte det var otroligt kul att leka och busa med Elias och Binas familj. De fick varsin egen fotbollströja av Binas familj. Att se deras leenden när dom tog på sig tröjorna med sina favoritlag är en obeskrivlig känsla. Är det kanske det enda helt nya/oanvända klädesplagget de någonsin ägt? Mycket möjligt tror jag. En utav de yngsta pojkarna ville inte ens ta av prislappen från tröjan.

I slutet på förra veckan var det dags för pojkarna att åka hem till sina familjer. Det betyder att vi var tvungna att ta farväl av dem. Hela den dagen var jag fylld av många blandade känslor. Jag kände en sån tacksamhet för den tiden vi haft tillsammans, vi fick trotts allt en hel månad mer med dem än vad vi trodde. Jag vet också att många av dem längtat efter att komma hem så jag var väldigt glad för deras skull. Men det kändes också väldigt tufft att säga hejdå. Kärleken jag känner för dessa pojkar är så stark och tanken av att vi kanske aldrig kommer träffas igen gör ont. Jag känner mig dock trygg i att Bethesda och Gud tar väl hand om pojkarna.

Två dagar innan vårt farväl fick alla pojkar varsin egen bibel. Min förhoppning och bön är att dessa biblar ska få följa med pojkarna genom hela deras liv. Jag hoppas att de ska hitta tröst och framtidstro i biblarna och att deras privata relationer till Gud ska fortsätta växa genom denna bibel. Ni får gärna be för att dessa biblar ska bidra till en starkare tro i pojkarnas liv. Jag känner mig glad över att vi kunde ge denna gåva till pojkarna och jag tror verkligen att vi har lämnat dem med mycket kärlek och fina minnen.

Nu har vi två veckor kvar i Kenya sedan åker vi hem. Det ska bli så kul att få komma hem till familj och vänner igen och dela med sig av alla upplevelser. Denna resan har varit så bra och givande men också väldigt tuff. Jag har fått ett helt nytt perspektiv och syn på livet. Vi delar en och samma Gud över hela vår jord och han gör under och vi får inte glömma bort att be. Be för orättvisor, be för människor i vår omgivning men också tacka för allt Gud gör för oss.

Ses i Sverige hejdå!

Lisa Vetterlein