Hej vänner!

Det har hänt så otroligt mycket den senaste tiden. Min familj har kommit på besök och vi har tillsammans rest runt i Kenya i två veckor. Det var en helt otrolig känsla att träffa dem igen och få visa dem allt jag varit med om och människorna jag älskar. När de var i Nakuru besökte de Emmanuel Church, träffade pojkarna, besökte Menegai Crater och blev hembjudna till Lucy som jobbar på Bethesda. De tyckte det var så kul att träffa pojkarna och mötet berörde dem verkligen. Det är enkelt att berätta om killarna på telefon men det går aldrig att fullt förstå om man inte träffat dem.

Jag och min familj begrav oss sedan mot Masai Mara som är ett naturreservat fullt av djur. Det var en dröm, en otrolig upplevelse! Vi bodde även på ett hotell mitt i parken så djuren fanns precis utanför dörren. Jag kan inte räkna på två händer alla djur vi såg, det var väldigt många! Vi besökte även en Masaiby påväg hem vilket var otroligt intressant. Masaierna är en folkgrupp som lever med de vilda djuren på savannen och lär sig sedan tidig ålder att hantera dem. Höga hopp är en stor del av deras tradition och jag skulle påstå att masaier nästan är helt orädda för allt. Det finns inga djur som skrämmer dem, därför jobbar de ofta som vakter.

Vi åkte sedan med tåg till Mombasa som ligger vid havet och är ett semesterparadis. Efter några lugna dagar med bad och solande åkte vi för att besöka vårt fadderbarn Jane som vi stöttad genom barnfonden. Det var otroligt att se henne och familjen samt se allt barnfonden gjort för området. De har bland annat byggd många vattentankar som gett massa familjer och skolor möjlighet till rent vatten. Det gav oss en så stor förstående av vad gåvor gör och hur viktiga de är. Alla var så otroligt trevliga mot oss och vi kände oss nästan som kungligheter på besök.

Den sista dagen besökte vi Kibera slum och Oloo School. Mer än en miljon människor bor där och de lever i otroligt tuffa förhållanden. Människor har inte rent vatten och har svårt att försörja sina familjer med mat. Det är overkligt och omöjligt att fullt beskriva deras lidande i ord. Jag hade kunna skriva om det hur länge som helst. Platsen är fylld av många barn och den var på ett sätt inte alls som jag tänkte mig. Jag föreställde mig en osäker plats men när jag gick längs gatorna kände jag faktiskt en känsla av trygghet. Människor tar hand om varandra och finner glädje och gemenskap i lidandet.

När jag sedan kom hem till Nakuru var jag så taggad på att träffa pojkarna då jag saknat dem väldigt mycket. Det har även kommit två nya pojkar till Bethesda. Bravin 5 år och Peter 10 år. Det var ett nervöst fösta möte men vi känner dem väl nu. Man kan märka på deras beteende att de kommer från gatan då framförallt Bravin är väldigt aggressiv och Peter gång på gång ber om saker. Vi försöker ge dem all kärlek vi kan för vi vet att de inte har haft det lätt och kärlek är vad de behöver. Ni får gärna be för pojkarna att de ska komma in i livet på Bethesda och formas efter det.

Veckan har varit fylld av glädje, intryck men även varit väldigt tuff. Att vara volontär här är det bästa jag någonsin gjort men samtidigt det jobbigaste jag varit med om. Denna veckan har varit en ögonöppnare för mig då jag förstått pojkarnas situation på ett nytt sätt och fått bredare bild av Kenyas situation som helhet. Känslorna som främst fyllt mig är hopplöshet och sorg. I måndags var vi på Kivu vilket var otroligt roligt men det var även dagen vi sa hejdå till Emmanuel och Samwel. Dagen efter besökte vi Benards familj som bor två timmar från Nakuru. Han har inte träffat sin mamma eller bror på över ett år. Besöket gjorde mig tom på ord. Det var otroligt överväldigande och berörande. Han kommer från en torr plats med brist på vatten vilket gör att odling är omöjligt. Det leder i sin tur till brist på mat och sätt att försörja sig. Människor i detta området lever otroligt tufft och det fick vi verkligen se. När vi kom till Benards hem möttes vi av över 50 barn. Platsen var fylld av barn och ett antal kvinnor som alla var gravida. Deras bostäder var av plåt och stora som en bil. Man kunde se på barnens söndriga kläder, barfota fötter och smala kroppar att de har det otroligt svårt. Jag har aldrig i hela mitt liv sett eller kunnat föreställa mig sådan här fattigdom. Människorna har inget, inte ens mat och vatten. Ledarna som följde med oss sa att alla dessa barn en dag kommer hamna på gatan då de inte kan få mat hemma. Benards mamma kom instaplandes då hon är väldigt alkoholiserad precis som många andra i området. Det var ett tufft möte som verkligen fick oss att förstå människors lidande. Sanningen är att människor är i nöd och vi i Sverige så otroligt lyckligt lottade.

Det är berörande och tufft att se den nakna sanningen. Jag ber att Gud ska göra ett under för de här människorna och tackar för att våra pojkar har fått möjlighet att komma till Bethesda. Be gärna för var och en av pojkarna och Kenya som land att en förändring ska ske för människorna.

Kram Vilma Schedvins❤️