Hej Sverige!

Nu har mer är tre veckor passerat sedan vi kom till Kenya. Det känns helt otroligt att vara här. Vi har blivit så välkomnade och personalen på Bethesda har tagit så väl hand om oss. Tillsammans har jag, Bina och Lisa nu byggt upp en vardag och jag börjar känna mig hemma här.

Första veckan bestod av så många nya intryck och det kan ibland fortfarande vara svårt att förstå att jag verkligen är här. Redan på resan från Nairobi till Nakuru fick vi se både zebror, giraffer samt vägkanter fyllda av människor. Det skiljer sig verkligen från Sveriges lugn då vi fick se människor valla får, sälja allt från soffor till frukt, precis bredvid vägen. Man fick verkligen känslan av att många människor lever ett helt annat liv än vi gör i Sverige.

Första veckan spenderade vi med de åtta pojkarna som bor på Bethesda då det var lov från skolan. Det var verkligen helt underbara dagar! Pojkarna har så mycket energi och glädje och vi har så så roligt ihop. Dagarna med dem är fyllda av skratt, massa lek och tävlingar. En av de bästa dagarna på Bethesda hittills var när vi hade os-aktivitet med killarna! Vi hade blandade aktiviteter och såklart fick de varsitt pris på slutet.

Var och en av pojkarna har satt en sådan stor prägel på mig och jag vill bara överösa dem med kärlek. Man formar verkligen ett speciellt band till dem på så kort tid. De bär på ett tungt bagage från tiden innan Bethesda som för många var ett liv på gatan. Vi hoppas verkligen få betyda något för dem och förhoppningsvis göra en liten skillnad.

Under dessa tre veckor har vi också träffat de 150 barn som går på Bethesda skola. Det har varit härliga och intensiva dagar och jag har fått hjälpa till bland olika klasser. Man märker verkligen att de tycker om att ha oss där! På både rasterna och lektionerna blir man konstant bombarderad av kramar och barn som vill vara nära en. Det är såklart roligt men också ganska utmanande då det är svårt att göra alla till lags.

På våra lediga dagar har vi bland annat sytt upp klänningar, hängt vid poolen och besökt stan. Nakuru är en stor stad så det är fullt med folk på gatorna. Det är både spännande och lite läskigt att gå längs gatorna då man drar till sig väldigt mycket uppmärksamhet som vit.  Gudstjänsterna har vi spenderat på Emanuel Church och även på Bethesda med pojkarna. Gudstjänsterna är annorlunda men så härliga med massa sång och bön! Även jag, Bina och Lisa har fått utmanas och sjunga en del sånger.

Endast på den här korta tiden har jag fått helt nya perspektiv på mycket i livet. Det är tufft att möta så många människor i nöd men det får en också att tänka efter på sitt eget liv. Något jag också märkt och vill ta efter är att Kenyanerna alltid hittar något att tacka Gud för oavsett livs situation. De påminner mig om att allt det goda kommer från Gud samt den stora vikten av bönen. Jag är så otroligt tacksam till Gud för den här upplevelsen! Det är tydligt hur han bär oss och att allt verkar till det bästa. Ser så mycket fram emot de här fyra månaderna och längtar efter att få spendera mer tid med pojkarna!
Varma hälsningar Vilma