Det har varit en lärorik helg för mig. NUM (Nämnden för utlandsm-n) är ett nytt område, som jag ska sätta mig in i, men det känns tryggt att komma in i ett sammanhang med så mycket kompetens och erfarenhet. I nämnden sitter flera män och kvinnor som har varit ELM’s m-er under olika lång tid, och de har ett stort hjärta för m-uppdraget. Deras iver och erfarenhet märks i samtalen, och det blir initierade och levande samtal. Men det blir också tid till bön. Efter varje verksamhetsområde stannar nämnden upp och överlämnar samtalen i bön till Gud, och det är gott. Uppdraget är Guds och därför behöver vi ständigt vända oss till vår uppdragsgivare i tillbedjan och tacksamhet.
Främre Asien
Idag, på morgonen, har vi diskuterat ELM’s satsning i Främre Asien. Det här är ett område med ytterst få kristna och därför är det oerhört angeläget få påbörja arbetet. Samtidigt är det verkligen inte utan sina utmaningar. Regionen domineras av islam och kristen m-n uppskattas inte, vilket medför att man måste tänka lite annorlunda jämfört med övigt m-arbete. Jag ser fram mot att få resa dit i november tillsammans med Rakel Smetana, Jonny Bjuremo och Erik J Andersson. I vår kommer det att bli mycket uppmärksamhet kring Främre Asien och vi kommer att ha temadagar i såväl norr som söder. Håll utkik efter mer information!
Östafrika
Från missionsfälten i Östafrika får vi upplyftande rapporter. Relationerna mellan Eritrea och Etiopien har förbättrats avsevärt den senaste tiden, efter att man tidigare har legat i krig med varandra. Generalsekreteraren i den eritreanska lutherska kyrkan är för tillfället på besök i Mekane Yesu-kyrkan i Etiopien, vilket är ett tydligt tecken på de förbättrade relationerna. I den kenyanska lutherska kyrkan har det länge varit djupa stridigheter, men den senaste tiden har en försoningsprocess tagit fart och från vår missionär på fältet får vi regelbundna rapporter om hur gamla fiender nu blir vänner och förenas i bön med och för varandra. Igår kväll avslutade vi dagen i bön, och en av ledamöterna läste från Lukas 6:27-28 där Jesus uppmanar oss att älska och be för våra fiender. Dagens rapporter blev en vacker påminnelse om hur evangeliet inte bara är poetiska ord om kärlek, utan också omsätts i praktisk handling just idag.
Sverige
Efter lunch hann jag med ett kort möte med styrelsen för den regionala samarbetsorganisationen ELM Syd. (Det blir möte med ELM Nord i december.)
ELM Syd samlar missionsföreningarna i Sydsverige och representerar omkring 75 % av ELM’s medlemmar. Inte minst av det skälet är det mycket viktigt för mig att lära känna dem och samarbeta med dem. I syd är ELM starkt med flera stora föreningar, som växer och är livskraftiga, och det finns goda krafter som kämpar för m-nen i Sverige och utlandet. Samtidigt har den generella trenden i stora delar av ELM varit från det internationella och nationella, till det lokala. Det innebär därför en viss utmaning att motivera människor att engagera sig i m-arbetet i utlandet, men det är en utmaning jag ser fram mot att ta mig an!
Det är helt sant att också Sverige är ett m-land, och jag har ett stort hjärta för m-n i vårt eget land, men hemland och utland bör inte spelas ut mot varandra. Herren Jesus kallade oss att gå till jordens yttersta gräns och till de onådda folken. Den uppmaningen gäller fortfarande, och hur väl Sverige än behöver Jesus, är vi inte ett onått folk.
Därför måste vi både arbeta på hemmaplan och bortaplan!
Avslutning
Nu är det dags för mig att avsluta helgens sammanträde. Ikväll ska jag gå på ishockey med pappa och se Rögle (förlora …?). Imorgon predikar jag i ELM Åstorp och sedan är det dags att åka hem för en lugn vecka med en hel del vila.
Vi behöver stå tillsammans i m-uppdraget för att det ska lyckas, men framför allt behöver vi be tillsammans. Tack för att ni står med oss i bön och givande.
Tack för rapportering Daniel!
Det är gott att vi får gå vidare i det frälsande namnet Jesus. Vad kan vi mer begära? I det namnet är allt förberett för oss själva och i möten med medmänniskor. Guds rika välsignelse över ELM! LH 358
/Henrik Nilsson