Den sista resan jag gjorde under mina år som ELM-anställd gick till Främre Asien. Det var hösten 2018. Då var vi fortfarande i en fas då möjligheter undersöktes och kontakter knöts. Jag minns inte om jag bloggade från den resan. Kanske inte. Då vi visste inte helt vad som var möjligt och vad som var känsligt ur informationssynpunkt.
Nu är jag tillbaka i Främre Asien på besök! Som deltagare och ledare på en höstresa, en böneresa. Idag har vi mest förflyttat oss med buss, tåg, flyg, tunnelbana och till fots. Men vi har också redan fått ta in med alla fem sinnena att vi anlänt in i ett land och ett folk med andra vanor, smaker, och så vidare.
Vid aftonbönen såg vi ut från hotellets fönster och fick beundra ett stort nationaldagsfyrverkeri. Gång på gång lystes den mörka himlen upp. I överförd bemärkelse hoppas jag att vår närvaro här kan lysa upp i mörkret för någon. Men mest av allt är min bön att ljuset från den treenige Guden ska vända mörker i ljus i detta land, för detta folk. På riktigt och med eviga konsekvenser.
Senare under veckan hoppas jag att vi kan återkomma på bloggen – kanske också med bilder.
/ErikJA
Tack för inlägg. Ni är med i mina böner, ledare och deltagare i resan.