Just nu är det sportlov i norra Sverige och vackra bilder av snö, skidutflykter och skoterturer har överfallit mitt instagramkonto. Ser riktigt idylliskt ut. Själv har jag lämnat varma Chiclayo och åkt drygt tre timmar norrut till Piura – där det är ännu varmare. Jag kikar på min mobil vilken temperatur det ska bli imorgon här i Piura: 37 grader. Hur firar man sportlov här då, ja inte med snowboard – men kanske med sandboard. Det fick jag uppleva för första gången i mitt liv i måndags när jag fick hänga med på en utflykt med missionärer och volontärer. Vi råddes att inte stå på brädorna för att inte skada oss när vi inte hade hjälmar – men det räckte gott och väl att sitta på brädan eller ligga på mage. Det gick undan ska ni veta och ramlade man av brädan fick man hoppa upp för att inte bränna sig i den heta sanden.

Men låt oss backa några dagar. Mina sista dagar i Chiclayo gav mig möjligheten att få närvara vid en av familjekursens månadsträff då psykologen Luís Guisada Diaz föreläste om temat förlåtelse.

Det var mycket givande och deltagarna lyssnade ivrigt. I slutet av mars är det dags för den sista föreläsningen i familjekursen och sen kommer det att vara examenshögtid i slutet av april då de uthålliga studenter som genomgått kursen kommer att få diplom.

Familjekursen har gett Unossons en god plattform för att jobba med familjefrågor i kyrkan och tillsammans med kyrkan. Vi ser mer och mer vilket stort behov det finns att arbeta med familjerna här i Peru och kyrkan är så tacksamma för Unossons och deras arbete.

Innan jag lämnade Chiclayo så hann jag med en gudstjänst i den vackra kyrkan i Las Brisas. Pastor José Luis Cordova, även kallad Pepe predikade från Matt 6 om att inte bekymra sig för morgondagen och att söka först Guds rike och hans rättfärdighet. Extra glädjande denna gång var att det var flera nya vid gudstjänsten. Jag fick också höra att ungdomsgruppen i Las Brisas startat igen i lördags och att drygt 20 ungdomar kom. Fantastiskt.

Jag hann också med eftermiddagsgudstjänsten i San Antonio och det firades mässa. Det är så fint att fira mässa i Chiclayo för då ställer sig alla i en stor ring. Det skapar en känsla av enhet och att man ser varandra. I slutet av mässan uppmanade pastor Merci att man skulle hålla varandra i händerna och så bad vi tillsammans. Så starkt. Gemenskapen i församlingen i San Antonio är verkligen något som griper tag i en.

I söndags kväll åkte jag så upp till Piura och nu har jag varit här i tre dagar. Så fint att få träffa familjen Ekström, Anna Nord och de danska volontärerna Jonathan, Rebecka och Freja. Jag har fått gott om tid att vara tillsammans med Håkan och Sinnika Ekström och barnen Tindra och Thea och det är en lyx att få bo här hemma hos dem för då får man så mycket tid tillsammans från morgon till kväll. Imorgon kommer Unossons hit en sväng och då blir det lunch med hela gänget av missionärer och volontärer i norra Peru. 13 stycken inklusive mig! Mäktigt alltså! Mer om detta en annan dag! Nu ska jag lägga mig att sova så att jag hinner in i djupsömnen innan ni där hemma i Sverige inom kort vaknar till liv för en ny dag. 

Rakel Smetana