Hm, mina höga ambition om att blogga många gånger under mina två veckor i Peru kom på skam. Tur att missionssekreterare Rakel täckte upp en del för mig.
Sammanfattningsvis kan jag säga att det var en fantastiskt resa med härliga möten med vänner från förr och med nya vänner. Det blev en hel del sammanträden. Viktigt för samarbetet mellan ELM och kyrkan i Chiclayo. Men också ganska ordrika möten där man ibland kunde önska lite mer konkreta steg och mål. Men som någon av ledarna i kyrkan i Peru förklarade för mig så går inte alltid min direkta stil – ”punkt 1, punkt 2, punkt 3 , var-vi-klara-då?” hem i den peruanska kulturen. Så jag har lite att jobba på.
Två positiva saker att lyfta fram: För första gången finns det nu ett avtal mellan ELM och IELCH (kyrkan i Chiclayo). Det är ett framsteg både för kyrkan i dess steg mot högre autonomi (och theo-dependi) och för ELM genom att vi nu mycket tydligare har en samarbetspartner som vi kan arbete tillsammans med, förhandla med och så vidare.
Och det andra var att jag också fick beöka den lilla lutherska församlingen i Piura, drygt 20 mil norr om Chiclayo. För fyra år sedan var jag i staden – då fanns det inget lutherska arbete där. Nu finns det en liten (10-15 personer), men trogen, grupp som samlas till gudstjänst söndagligen.
I förrgår kom jag hem. Tidsomställning… Svårt att sova trots att midnatt är passerat. Dags att göra ett försök.
/ErikJA
Theodependi – det är Vägen!