KENYA -18 – Med smak av krokodil

Så sitter jag återigen på en bänk på flygplatsen i ett ännu slumrande Dubai med eftersmaken av den där gratisglassen som de fortfarande delar ut till trötta flygpassagerare. Denna gång med slutdestination Sverige och med ett bagage fyllt av oförglömliga minnen, viktiga erfarenheter och souvenirer köpta till överpris. Det är mindre än ett dygn sedan vi tog ett känslofyllt farväl av pojkarna och såg dem lämnade Bethesda tillsammans med någon förälder eller annan släkting för att gå på lov. Att kanske aldrig mer få se deras glada ansikten känns märkligt men vi bär med dem med oss hem till Sverige i våra tankar och böner. Till sist åkte också vi, i en minibuss som var betydligt större och lyxigare än de matatus vi nu vant oss vid, och som släppte av oss precis vid entrén till den fina restaurangen Carnivare i Nairobi. Den mycket speciella middagen blev ett fint avslut på vår resa. Efter att ha tvättat oss med varma handdukar serverades vi soppa och därefter en mängd olika kött tillagat på en grill mitt i den lummiga och dunkelt upplysta restaurangen. Struts och krokodil blev nya erfarenheter för oss alla. En hel kalkon bars in på ett svärd och skivades upp direkt på de heta tallrikarna av en man klädd i prydlig uniform. Till sist fick vi välja varsin dessert från menyn.

På vägen mot Nairobi stannade vi till vid en utkiksplats över Rift Valley, som löper hela vägen från Israel till Mocambique. När man ser den magnifika vyn med det platta landskapet som sträcker sig bort mot de höga bergen i horisonten förstår man något mer av hur liten människan är och hur enormt stor skapelsen är. Vi har fått se så mycket av Kenya och dess kultur under den här resan och ändå har vi bara precis skrapat på ytan. Bakom allt detta finns en skapare som är ännu mycket större. Till skillnad från Rift Valley är han gränslös. Det är ofattbart och alldeles, alldeles fantastiskt, men störst av allt är att denne gränslöse skapare känner oss var och en personligen, kallar oss vid namn och älskar oss villkorslöst. Hur djupt vi än gräver i hans nåd når vi aldrig botten. Den sanningen är större än allt vi kan upptäcka av den här världen. Sådan omsorg som han har visat mot oss under denna resa kommer han att fortsätta ha över oss varje dag framöver. Att få vila i den sanningen är att låta sig ledas till gröna ängar och till vatten där vi finner ro.

”Herren är min herde, mig skall intet fattas.” – Ps 23:1

/Miriam Svensson

Andra inlägg

Sista tiden i Kenya

Sista tiden i Kenya

I förra inlägget fick ni höra om hur Kenyas stora översvämningar med största sannolikhet skulle påverka våra sista...

Rapport från NUM – maj

Rapport från NUM – maj

På NUM samtalade vi om ekonomin för det aktuella arbetet, och blev informerade om att ELMs vårkampanj kommer att vara...

Bär en volontär

Bär en volontär

Vi anar en trend av allt fler unga som vill gå ut för Guds rike. De senaste åren har vi överraskats av ett ökande...

1 kommentar

  1. Tack för alla fina inlägg. Tack till Gud för beskydd under resan och välkomna hem

    Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.