l dag har vi varit på en tur och försökt ta in vidden av denna gigantiska stad. Våra vänner tog oss till ett tv-torn där
vi åkte upp till 34:e våningen (ca 380 m). Förmiddagens dis lättade och vi fick en fantastisk utsikt över staden med minst 16 miljoner invånare. Och de allra flesta av dem känner inte Jesus, men Han känner dem! Moskéernas kupoler och minareter står tätt bland de myllrande husen. Har uppe kunde vi be för stadens folk i alla väderstreck.
Sedan åkte vi till landets största (och världens 14e största) moské som invigdes för drygt tre år sedan. Under böneutropet stod vi på trottoaren utanför och bad frimodigt att “Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare…”! Själva moskén var vacker och mäktig, men vi upplevde en både fysisk och andlig tomhet. Jag längtade efter att stämma upp i lovsång till vår Gud i den fantastiska akustiken.
Ikväll samlar vi oss för bibelstudium och reflektion tillsammans. Vi är tacksamma för allt gott vi får ta del av som våra vänner har förberett och planerat.
/Ida Salomonsson
Intressant att läsa. Gud vare med er!