Åhus missionsgård.

Nu har jag varit med på mitt första sammanträde som missionsledare och det känns härligt att vara igång!

Det är alltså Nämnden för mission i Sverige (MIS) som har sammanträde och efter gårdagskvällens information om ekonomi och den regionala samarbetsorganisationens verksamhet, har vi fått fått tid att prata om vår egen verksamhet. MIS har ett särskilt uppdrag från ELM att arbeta med att starta nya gemenskaper, men också att stödja och utveckla befintliga gemenskaper, samt kalla och utbilda predikanter.

Jag minns hur vår avgående missionsledare Erik J Andersson, när han nyss hade kommit hem från Peru, började tala om mission i Sverige. Det låter kanske konstigt i dina öron, men det var en rätt så ny och offensiv tanke att ELM skulle kunna se Sverige som ett missionsland och bedriva mission här. För fem år sedan tog man initiativ till att tillsätta en tjänst för mission i Sverige (Fredrik Smetana har den tjänsten) som skulle arbeta med de här frågorna och nu är det läge att reflektera över vad som har hänt.

Fredrik har tillsammans med MIS och övriga ELM-teamet gjort ett jättefint arbete med att sätta mission i Sverige på kartan, och de har hjälpt oss ELMare att tänka på Sverige som ett missionsland. Satsningar har gjorts främst i Skåne och där gör man nystarter i gamla missionsföreningar i Helsingborg och Malmö, men det har visat sig vara svårare att starta nya gemenskaper från scratch.

Vi pratade en hel del om vad det innebär att “starta nya gemenskaper”. Måste det innebära en gudstjänstfirande gemenskap? Måste vi ha målbilden att det ska bli en gemenskap med ett hundratal medlemmar? Vad är det som gör att ELMare väljer att gå in i andra samfund när de flyttar till en plats som saknar ELM-gemenskap? Och så vidare. En i gruppen sa: “Om någon hade ringt mig från ELM när jag flyttade och sagt: ‘Starta en bönegrupp, bjud in till samling i hemmet och bjud in en predikant en gång i månaden, så sätter vi er på ‘ELM-kartan’ över befintliga föreningar’, då hade jag satt igång!” Det där är en rätt så intressant tanke.

Redan när EFS bildades för 150 år sedan (ELM bildades ur EFS 1911) skapade man små grupper för att stödja missionsarbetet i utlandet, vilket efterhand växte, så det ligger i vår historia att organisera oss i små grupper.

Tänk om människor som sympatiserar med ELMs arbete i hem- och utland, men som inte bor där det finns en ELM-förening, kunde bilda understödjargrupper i sina hem som samlades till bön och andakt och samtidigt stöttade ELMs utlandsarbete. Det vore ju en dröm att få resa runt till sådana små grupper och predika, samtala och berätta om ELMs mission! Jag kommer att skriva mer om det här i framtiden, men det är fantastiskt att ELM sänder ut missionärer. Människor måste få höra om Jesus! ELM arbetar för det.

Sådana saker har vi diskuterat, och det är ju väldigt spännande! Vad är egentligen era tankar om vägar till att skapa nya gemenskaper, och hur tänker ni er att de gemenskaperna kan/bör se ut?