Tiden går fort när man har roligt kan man säga, inte minst en vecka som denna som har varit fylld med aktiviteter av alla möjliga slag och bloggveckan börjar med vår första övernattning på Bethesda. Det var ett nytt sätt att se Bethesda för oss på flera olika sätt. Se hur deras kvällsrutiner och morgonrutiner ser ut, vi fick bjuda på mat och sitta ute i kvällssolen och äta, precis som en svensk sommarkväll. Jag, som i detta inlägget är Melker tyckte också att det var väldigt kul att se killarna på kvällen, när solen och temperaturen gick ner men som följd energinivån gick upp och vi fick en väldigt fin kväll med lek och senare film. Det fick verkligen bli en av höjdpunkterna för oss alla tre, vilket var väldigt fint att kunna enas om.

Middag i kvällssolen

Och frukost i morgonsolen

Även fast vi kanske inte har spenderat lika mycket tid i skolan som vanligt var vi där i måndags och halva onsdagen. De tidigare två veckorna har jag varit i klass två vilket nu efter halva mars har bytts till förskoleklass två. Det är två klasser jag känner mig väldigt hemma i nu efter tiden som gått och de olika klasserna kommer med utmaningar på olika sätt. För förskoleklassen skulle jag verkligen säga att det är språket, just eftersom att det är den klassen där de börjar lära sig läsa engelska. Jag skulle säga att det är det som varit mest lärorikt för mig i skolan just att lära någon ett språk utan att ha ett annat gemensamt språk att förklara på.

Hopp och lek i förskoleklass två

Den ena skoldagen blev dock halv som jag nämnde och det var för att vi hade blivit inbjudna till Elizabeth som är administratör på Bethesta och en stor del i verksamheten. Hon bor ungefär två kilometer från barnhemmet, en sträcka som känns mycket längre att gå när man är hungrig och middagssolen steker. Men när vi kom fram blev vi bjudna på god kenyansk mat innehållande ugali, ris, kål och en av hennes egna kycklingar. Men vi blev också bjudna på en mycket trevlig eftermiddag där vi även var glada att vi hade Rakel Smetana med på whatsapp som berättade för oss att en kenyan aldrig föreslår att gästerna ska lämna utan att man själv ska ta det initiativet.

I väntan på lunch hos Elizabeth

Som ni kunnat läsa om innan så har vi haft ett gäng färingar till grannar som har haft en resa liknande vår där dom jobbat på en skola och barnhem som heter New Life. Vi fick i torsdags möjlighet att besöka den verksamheten vilket var en väldigt speciell upplevelse. Det är en organisation som vi förstod har mest stöd av Danmark och Australien men även resten av världen. Det är en väldigt storskalig satsning där man har runt 110 barn på barnhem och 500 barn i primary school. Något som var tydligt att dom gjorde väldigt bra var att göra sig själva sedda och samla in sponsorer vilket var väldigt tydligt och något vi på Betshesda oavsett förutsättningar kan ta inspiration av.

Rast på New Lifes skolgård

En av pojkarnas sovsalar på New Life

Vi fick också besöka en av Nakurus mörka och jobbiga sidor nämnligen soptippen. Ett ställe där alla Nakurus sopor hela 250 ton dagligen dumpas osorterat i en enda röra. Det ligger på så kallat “government land” och är därmed fritt att bosätta sig på och är ett ställe där de fattigaste människorna bosätter sig i hus de bygger själva av pinnar och tyg. Människorna som lever här lever av soptippen på alla sätt. De letar mat för dagen och de flesta jobbar med att samla och sortera skräp som dumpas. Vi fick berättat att det var ett bra pris på pet-flaskor just nu vilket översatt till svensk valuta är ungefär en krona per kilo flaskor vilket sätter perspektiv på det hela.  Efterhand som de är färdiga med att leta igenom en del så bränner man soporna på den delen. New Life har även en förskola som vi fick besöka som har fokus på att hålla barnen borta från så mycket som möjligt av vad slummen innebär. Det brann precis där vi stod och helheten av doft, syn och interaktion med människor där har verkligen bitit sig fast på mig. Faktumet att det bara är ungefär tre kvarter från oss och att man kan känna doften av brinnande sopor gör det bara obehagligare. Men också en syn jag ville och förväntade mig att se som är nyttig.

Liten del av Nakuru dumpsite

Ett klassrum på New Lifes förskola bredvid soptippen

Det har varit en händelserik vecka med många nya intryck och det känns roligt att hela tiden få en bredare insikt i Kenya och vi är tacksamma för alla som är med oss i bön!

Varma hälsningar från Kenyavolontärerna via Melker Arvidsson