I går besökte jag Bok- & Biblioteksmässan i Göteborg tillsammans med mina två äldsta döttrar. Vi hade en fantastisk dag i vimlet och sorlet. Böcker, media, människor åt alla håll. I BV-förlags monter fanns Lutherlitteraturen väl synlig, men även Rosenius och en del annat rymdes. Liksom tidningarna Droppen och Till Liv. Tvärs över gången fanns EFS som jobbar sig in på bokmarknaden igen, efter en tid då man inte gett ut så mycket. I Folkbibelns monter mötte jag Tony Larsdal som berättade att Folkbibeln 2015 får god spridning och möter mycket uppskattning.

Jag lyssnade till några korta föredrag och samtal i olika montrar. I ämnen från ”Riksarkivets databas” till ”Kan Luther användas hur som helst?”. Döttrarna guidade mig genom sci-fi- och fantasy-stråken och vi såg några kändisar (Ranelid, Bah Kunke, Ingvar Carlsson m fl). Böcker köpte jag också några. De ska jag läsa nästa vecka.

Ena dottern hade stegräknare på och passerade 25 000 steg under dagen. Trötta fötter. Men också trötta öron och ögon. Fullproppade med intryck lämnade vi Svenska mässan i Göteborg. Av alla tusentals ord jag hört under dagen var det en mening som fastnade. Vi gick under förmiddagen förbi en scen där någon talade om något. Hon nämnde att en hjälparbetare som arbetade med att ta hand om de döda efter flodvågskatastrofen 2004 sagt att ”de minsta påsarna är tyngst att bära.” Formuleringen har sedan Spädbarnsfonden använt i sitt arbete i lydelsen De minsta kistorna är tyngst att bära.

Språket, orden, kan uttrycka så oerhört mycket. Sju ord som säger något om människans storhet, om grusade förhoppningar om sorgen när den är som djupast. Jag ryser när jag säger för mig själv:

De minsta kistorna är tyngst att bära.

/ErikJA