Reflektion under sista tiden i Främre Asien, hösten 2023

Det kan vara omtumlande att för en tid bo i ett annat land. Det har vi upplevt under vår tid i Främre Asien. Vi har mötts av många nya intryck: nya ljud, nytt språk, nya människor, ny mat, nya former och uttryckssätt. Sådant som vanligtvis går per automatik har helt plötsligt blivit mer ansträngande: att handla mat, åka kollektivtrafik eller prata om vädret med en främling. Efter en helt vanlig dag utan några större påfrestningar har vi ibland känt oss helt matta. De nya intrycken är omskakande och avbrottet från den annars rutinmässiga vardagen har gett oss nya insikter. Det har fått oss att reflektera över våra liv. Vad vill Gud med våra liv? Lever jag mitt liv så som jag verkligen vill eller är jag passiv, för bekväm? Att bemöta sådana frågor har varit jobbigt och upplevts desorienterande.

Trots det har det varit nödvändigt för oss att gå igenom den här brottningen, individuellt och tillsammans, för att nå klarhet och frid i den situation vi befinner oss i. Tiden här har varit som ett tillnyktrande, där Gud skapat en kontaktyta för att väcka oss och fördjupa vår relation till honom.

Att abrupt vakna på morgonen kan vara jobbigt. På samma sätt kan det vara jobbigt att bli ”andligt” väckt. En del människor vi träffat här är övertygade om att Gud är på väg att ”väcka” människor i Främre Asien. Under den här tiden, som inte kommer att vara enkel, kommer människor att uppleva en social och andlig desorientering, som i sin tur kommer att leda till sökande efter sanning och andlig tillfredsställelse.

Just nu råder här ekonomisk kris med hög inflation vilket lett till arbetslöshet och höga hyror. Man ser tendenser till en starkare fundamentalistisk religiositet och samtidigt en tydlig sekulär rörelse i motsatt riktning. Människor känner sig svikna av politiker och man pratar inte om utan när nästa jordbävning kommer att ske. Mörkret är påtagligt. Människor famlar efter något att gripa tag i.

Vi får be för människorna här och samtidigt vara öppna för vad Gud vill göra. När gamla ramar luckras upp uppstår sökande efter svar och mening. Vi får be att kyrkan då ska stå med sitt ljus som en fyr i dimman, en fyr som varnar för lömska grund och visar riktningen till den ende sanne Guden.
Vi vet inte på förhand vad Gud vill använda tumultartade tider till, oavsett om det handlar om Främre Asien, Sverige eller oss individuellt. Helst av allt hade vi kanske velat spola förbi det jobbiga och slippa förvirringen och att konfrontera frågorna som uppstår. I de perioderna vet vi att Jesus vandrar vid vår sida och att han formar oss, leder oss och för oss dit han vill att vi
ska vara.

Matilda och Amandus
Publicerad i Till Liv, november 2024