Efter januari med många nya omställningar och ett proppat schema var det skönt med en veckans semester i Cusco. Tillsammans med Marlene for jag från heta Piura tors-tors till sydligare breddgrader med ett helt annorlunda klimat och natur. Där mötte vi upp med Jasmin, en schweizisk tjej som vi mötte på spanska skolan i Arequipa (hon är också bosatt i Peru som volontär, hjälper tyska missionärer i djungeln, Pucallpa).

10-15 grader och regnsäsong i Cusco och vi ville ut på äventyr i bergen. Hur skulle det gå? Regn, dimma och låga moln är inte ovanligt alls under den här delen på året. Trots detta beslöt vi oss att bl.a ta till häst i Anderna (Ausangate mer exakt), bussen till Machu Picchu och vandra upp till Rainbowmountain – resor som kunde bli både flopp och fiasko om regnet fortsatte.

MEN, vår Gud är så oerhört god och mäktig!

Det regnade en skvätt på hästturen men under största delen av resan tittade till och med solen fram.

Marlenes häst är gla’ han också

Det spöregnade hela bussresan påväg till Rainbowmountain men just när vi nådde starten av vandringen blev våra införskaffade regnponchos helt onödiga.

Snön skymde färgerna lite, men vad gör det när vinterälskande Sofia fick kasta snöboll för första gången på 10 månader?

Det regnade och var tjock dimma över bergen under hela promenaden upp till Machu Picchu, men när vi kom till utsiktspunkten lättade dimman och regnet upphörde.

Gud är cooooool!

För mig var det klart och tydligt vem det är som bestämmer egentligen. Förväntningarna var låga och turisterna få (pga väder-lekarna) men Gud svarade på våra böner. Mållös och tacksam!

Vi fick också två fina och lugna dagar i Cusco stad där vi bland annat hittade ett kristet café med ett fångande och snyggt namn. De hade bibelverser på väggarna, glad och bemötande arbetare och väldigt intresserade när vi berättade om vårt arbete här i Piura. När man betalade fick man dessutom ”en liten välsignelse” – ett bibelkort.

Café con Fe – Kaffe med tro

Nu är vi åter i Piura, påfyllda med ny energi av Guds vackra skapelse. Nästa nya utmaning blir musik-klasserna som jag och min spelkamrat ska starta bland ungdomarna i kyrkan. Med stor glädje spelar och leder jag nu lovsången under gudstjänsterna, men jag vill också lämna spår efter mig så att det inte blir tomt när jag tar hem till Sverige. Därför ska vi lära upp de villiga och nyfikna ungdomarna att spela gitarr, piano och sjunga (de två sistnämnda klasserna kommer jag vara ansvarig för). Be gärna att Gud ska lägga nya gåvor i dessa ungdomar och att musiken ska få ta dem närmare evangeliet och tron.

Glid i frid,

Sofia Grahn