Peru 18/19 – En stund att pusta ut och fästa blicken uppåt

En fullspäckad måndag till ända. Förmiddag med egna sysslor som träning, besök på marknaden för att inhandla frukt och grönt, matlagning och öva musik – följt av en eftermiddag med preparering café (bakning, städ) och planering av musikklasser. Under kvällen hade vi caféet öppet och jämlöpande höll jag i piano- och sånglektion en trappa upp för några av kyrkans ungdomar. 3 st kommer normalt till det förstnämnda och dubbla antalet under sången. Mycket att stå i och förbereda men SÅÅ roligt (och tacksam!!) att jag får dela med mig av den passion och gåva som Gud gett mig. Alla är givetvis inte så ambitiösa med sin musikinlärning, men det värmer mitt hjärta när jag senare under veckan hör ett plinkande från lektionssalen på andra våningen i kyrkan. Det finns sannerligen ett visst intresse vilket glädjer mig oerhört. Jag ber och hoppas verkligen att musiken ska göra ungdomarna mer involverade och intresserade i gudstjänsterna och att lovsången kan få föra dem närmare Gud så som den gjorde med mig.

Han ställde mig på fast mark, mina steg gjorde han trygga. Han lade en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud. Många skall se det och bäva och sätta sin lit till Herren. (Psalm 40:3-4)

 

Klockan är 22.20 och vi har diskat och städat köksdelen av caféet. Efter 22 säljer vi ingenting mer men besökarna får gärna stanna kvar och spela/umgås/ha det gött fram till 23. Jag sätter mig ensam i stolarna utanför i frisk/kylig(are) luft. Puuuh. Det blev en lång dag. En lång men absolut givande måndag. Skönt att då efteråt stanna upp och pusta ut, tänka genom dagen, tacka Gud för alla dess välsignelser stora som små och fästa blicken på det som verkligen betyder någonting. Det blir så lätt annars att dagarna bara går i ett, jag jobbar och tjänar, tempot rasar iväg. Ikväll var det skönt att ännu en gång få stanna upp och påminna sig varför jag är här i Peru och hjälper till, tjänar och sjunger ära till Gud.

 

Lova Herren, min själ, minns allt det goda han gör:
han förlåter alla mina synder och botar alla mina sjukdomar, han räddar mig från graven och kröner mig med nåd och barmhärtighet, han fyller mitt liv med allt gott och jag blir ung på nytt som en örn. (Psalm 103:2-5)

 

Tacksam för ännu en dag tillsammans med Jesus och för att han är med mig i varje litet steg, allt från träning, städ till undervisning. För någon vecka sedan var det exakt 3 år sedan han mötte mig för första gången. Amen!

/Sofia Grahn

Andra inlägg

Ett sorgligt farväl

Ett sorgligt farväl

Nu sitter jag och Vilma på ett tåg påväg till Mombasa där vi ska ansluta till Bina och hennes familj. Mombasa är en...

Tom på energi, full av kärlek

Tom på energi, full av kärlek

Hej Sverige! När jag ser tillbaka på de senaste två veckorna blir jag glad och sjuk imponerad över allt vi hunnit med....

1 kommentar

  1. Sofia, det er så roligt at høre dig berette om cafeen. Det var en drøm vi havde da vi boede i Piura. Helt velsignet og underbart at høre om virkeligheden derude. Gud velsigne jer for jeres arbejde!

    Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.