Nu avslutas min vistelse och välsignade tid här i Peru och jag läser Fil 1.3 – ”Jag tackar min Gud var gång jag tänker på er”

En sista vecka till ända fylld av en massa ”sista…” , ”sista…” , ”sista…”
Det blir nu en stor omställning att åka hem till Sverige efter 9 månader här borta. Kommer kännas tomt utan den peruanska kulturen, spanskan, maten, färsk frukt, varma klimatet och framförallt människorna jag fått lära känna. Vänskaperna Gud välsignat mig med men också enstaka möten/samtal. Jag ber att Gud ska fortsätta arbeta i dessa människor, inte minst i ungdomarna i kyrkan och cafét. Det är med stort hopp jag fortsätter läsa Fil 1.6 – ”och jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk hos er också ska fullborda det till Kristi Jesu dag”

Igår kväll hade vi min sista ungdomskväll och det var med mycket sorg men också stor tacksamhet jag lämnade mina syskon i tro, min peruanska familj med många kramar. Jag försökte säga ett ”vi ses” istället för ett ”hej då” utan att lova för mycket. Bara Gud vet våra planer. Fortsätt gärna be för Guds rike här i Piura. En större väckelse, och en mognad och längtan efter mer av Jesus!

Nu sitter jag på flygplatsen i Lima och väntar på flyget över Atlanten. Nyss kramade jag som sagt missmodigt farväl. Splittrade känslor. De kommande kramarna om ca 25 timmar kommer ju vara av ren lycka!

Be gärna för resan och mötet med min (okristna) familj därhemma. Att jag frimodigt kan få berätta för dem om min upplevelse i Peru – inte bara det världsliga.

Heb 10.35 Ge inte upp er frimodighet, den skall rikligen belönas 
Heb 11.1 Tron är grunden för det vi hoppas på, den ger oss visshet om det vi inte kan se. 

Glid i frid, Sofia Grahn