Peru 18/19 – Påtagliga kulturskillnader

Hej!

Nu är det Sofia som bloggar igen. Under den senaste veckan har jag fått uppleva och upptäcka flera ordentliga kulturskillnader. Det hela började i cafét i veckan efter att en av våra mest återkommande besökare skickade en vänförfrågan till mig på facebook. Denna kille hade tidigare flera gånger kommit till cafét (ibland till och med utan sällskap), varit väldigt trevlig, hälsat på oss och dessutom varit aningen nyfiken på vårt arbete som kyrka. Ja, tänkte jag! Gud har börjat sätta en längtan i honom. Jag accepterade vänförfrågan på FB och fortsatte vara allmänt vänlig och välkomnande som åren med Jesus lärt mig att vara. Han verkade inte ha så många vänner att ta med sig hit så jag uppmuntrade honom att bara komma och hänga med oss. Men, till min stora besvikelse, så misstolkades min vänlighet och försök att visa Guds kärlek – han tolkade det som att jag var intresserad av honom. Istället för att föra honom närmare Jesus lyckades jag oavsiktligt föra uppmärksamheten till mig som tjej. Att vara kompisar som tjej – kille i detta land är betydligt svårare än jag trott. Det återstår mycket att lära och läsa av i den här kulturen.

Därutöver var vi i helgen och besökte Chiclayo och kyrkogården i och med ’’el dia de los muertos’’ (dvs ”Dagen för de döda” som är den 1 nov) . En spännande roadtrip och resa som jag sett fram emot. Här fick vi ännu mer konkret se de stora klyftorna mellan fattig och rik i Peru. Berörande och känslomässigt. Jag låter bilderna tala för sig själva. De är alla tre tagna inne på samma kyrkogård. Många gravar är stora, vackra och välbesökta (några var till och med stora hus för hela familjer – har tyvärr ingen bild på dem) medan andra är smutsiga, motbjudande och fullkomligt bortglömda. 

 

 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

För att trots allt avsluta positivt var det oerhört roligt att i Chiclayo få träffa delar av Kates släkt och familj. Det är fantastiskt att se deras kärlek, omsorg och närhet i släkten. Hemma i Sverige träffar vi i princip bara kusinerna när det är födelsedagskalas eller speciella tillfällen men här i Peru är det inte konstigt att komma över och laga/äta middag tillsammans en torsdagskväll. Kusiner, fastrar och mor- och farföräldrar, vardagsrummet var proppat. Inspirerad och glad för det – finns definitivt saker vi skandinaver behöver lära oss här också.

Ords 27.17 Järn skärper järn, den ena människan den andra. 

/ Sofia Grahn

Andra inlägg

Sista tiden i Kenya

Sista tiden i Kenya

I förra inlägget fick ni höra om hur Kenyas stora översvämningar med största sannolikhet skulle påverka våra sista...

Rapport från NUM – maj

Rapport från NUM – maj

På NUM samtalade vi om ekonomin för det aktuella arbetet, och blev informerade om att ELMs vårkampanj kommer att vara...

Bär en volontär

Bär en volontär

Vi anar en trend av allt fler unga som vill gå ut för Guds rike. De senaste åren har vi överraskats av ett ökande...

2 Kommentarer

  1. Roligt att läsa Dina reflexioner, Sofia. Visst är skillnaderna påtagliga, och visst är de lärorika! Tappa inte bort Din frimodighet i allt detta. Kul var det att träffa Dig, om än kort. Hebr 10:35 //Mattias

    Svara
    • Hej Sofia! Ajdå, svårt att vara ung vit tjej här… Hur gick det med killen, vad hände? Skriv till Hjalmar på WhatsApp och berätta om du vill 😁

      Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.