Tjenna bloggen! Emilio här. Det har hänt en del sedan det första blogginlägget. För det första har Benjamin fått tillbaka sin plånbok. Härligt! Strax efter det lämnade vi hotellet och begav oss ut på upptäcksfärd bland Limas gator. Trasiga hus utan tak, skräp längs vägkanterna och frigående hundar. Trots den låga levnadsstandarden är peruanerna trevliga och gulliga. Vi avrundande Lima med att beskåda stadens “aguapark”. Vattenparken var faktiskt riktigt cool.

Agua Park – Gruppen är superposerande

Efter vattenparken satte vi oss på “ittsabussen”. En lyxig buss. Dubbeldäckare, fällbara säten, mat och gratis påfyllning av incakola. Vi åkte i ca 14 timmar tills vi var framme i Chiclayo. Under bussfärden satt jag helt ensam bredvid en peruan. Jag kan inte spanska och han kunde inte engelska. Under tiden satt alla andra svenskar bredvid varandra längst bak i bussen och skämtade om min position som nionde hjulet.
När väl framme träffade vi de andra svenska missionärerna och även några goa peruaner. Jag har hängt en del med en snubbe vid namn Emanuel som är sjukt skön. Trots min dåliga spanska får vi riktigt goa samtal. Han är min Hermano.

Pepe – pastor, svetsare, mototaxichaufför

Chiclayo är en go stad. Ungefär samma levnadsstandard som Lima, om inte värre, men ännu mer livsglädje. Taxichaufförerna, kyrkorepresentanterna och random civila, alla är kollektiva, trevliga och gulliga. Det är sjukt najs att äntligen vara här. Imorgon ska vi surfa och sen drar missionen igång. Peace!

Gruppen precis framme vid Missionens hus – vårt hus i Chiclayo