Det har gått några veckor sedan jag skrev på bloggen senast, och nu är det hög tid att återuppta skrivandet. November har gått i ett rasande tempo men det är på ett sätt ganska skönt med tanke på att månaden brukar vara så grå och mörk.

Jag har avklarat min första månad som anställd på heltid och mycket tid har gått åt till resor. På de flesta arbetsplatser kommer man in i jobbet genom att gå till kontoret, men så fungerar det inte i min tjänst. På mitt kontor sitter Martin, min f.d. kollega i Roseniuskyrkan. Mina kollegor sitter utspridda i landet och alla andra jag arbetar med är ideella och befinner sig främst i Skåne och Västerbotten. Det gör att jag måste vara med på sammanträden och diverse möten för att komma in i arbetet.

I början av november var jag i Göteborg på en konferens och passade även på att träffa min medarbetare där. Helgen därefter var jag i Skåne för sammanträde med ELM’s Läroråd samt styrelsen, och hann även med ett möte med medarbetaren där. Sedan var jag i Främre Asien i helgen som gick, och däremellan har det hunnit bli lite andra möten och telefonsamtal m.m.

Nu går jag in för några lugnare veckor med mycket mindre resande, och det ser jag mycket fram mot. Jag hoppas få lite tid till att bara sitta på kontoret och i lugn och ro kunna tänka till lite, skriva, och förbereda saker som händer framöver. Jag har ju dessutom en uppföljning att skriva till det förra inlägget om att tänka och tala lutherskt idag, som jag har varit tvungen att skjuta på. Förhoppningsvis kan jag skriva det inlägget i nästa eller nästnästa vecka!

* * *

I går kväll hade vi telefonsammanträde med arbetsutskottet i BV Förlags styrelse, och som inledning läste jag Johannes 5:24:

Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet.

Du vet hur det är med löften, vi sätter olika stor tilltro till löften beroende av hur trovärdiga avsändarna är. Vi är väl flera som har fått e-post med information om att någon tycker att vi verkar så trevliga att de gärna vill ge oss en del av ett arv på ett antal tio miljoner kronor. Förhoppningsvis har vi alla avfärdat de där meddelandena, för avsändaren saknar trovärdighet. Och det är klart, om någon skulle komma till mig och säga att denne kunde ge mig evigt liv om jag bara lyssnade och litade på vad denne hade att säga, så skulle jag ta den personen på lika stort allvar som avsändaren till det där mailet jag nämnde nyss.

Men Jesus är annorlunda. Han talar med Guds auktoritet.

Jesus ger oss ett löfte: ”Hör jag säger, och lita på att Fadern som har sänt mig kan hålla vad han lovar. Då är löftet ditt.” Så är det ju med ett löfte som verkar alldeles för bra för att vara sant. Man får undersöka avsändaren och se om denne verkar trovärdig. Och sedan våga språnget.

Du får lita på att det här löftet har täckning. Gud håller vad han lovar, Jesus bluffar inte. Jesus har själv dött och uppstått för vår skull, för att Guds dom över världens ondska och orättvisa inte ska drabba oss utan i stället drabba honom själv. Den kärleken är starkare än någon annan kärlek i den här världen. Den som har visat sådan kärlek är värd vår tillit.

Låt oss därför gå fram till Jesus och säga: Käre Jesus, jag vill lita på dig. Ge mig av ditt liv och din nåd, så att jag inte själv behöver stå till svars för mina synder utan får förvandlas av din nåd, till din likhet.