Jag hittar inte rätt på Cerropóns dammiga gator när jag kommer dit. Det har byggts en del vilket förvirrar och gläder mig samtidigt. Jag får fråga mig fram till de hus jag söker. Glada ansikten möter mig när jag stiger in genom dörrarna hos syskonen i Cerropón. ”Hermana, ace tiempo! Como está usted y la familia?” (Syster, det var längesen! Hur är det med dig och familjen?)

Sju år har gått och mycket har hänt. Barnen jag hade i söndagsskolan har blivit ungdomar. Någon är allvarligt sjuk. Några har dött, någon ung som var med i tonårsgruppen och någon gammal. Många barn har fötts. Känns konstigt att ha missat så mycket eftersom de vuxna inte ser särskilt mycket äldre ut, och en liten glädje över att livet går vidare. Två skiljsmässor har också inträffat som rivit sönder två familjer som var aktiva i församlingen. Sorgen fyller mig när jag ser smärtan i deras ögon. Jesus, var är du?! Hoppet och ivern som fanns där innan har ersatts med skam, sorg och saknad.

Jag vet att Jesus har varit och är där, men att vi inte alltid vill lyssna till hans röst som manar oss att följa honom. Jag vet också att Jesus vill trösta oss i sorgen och vill läka våra sår som vi själva eller andra orsakat. Vid hembesöken hos mina syskon i tron försöker jag förmedla nytt hopp genom att vi får prata, be och läsa Bibeln tillsammans. Framför allt med dem jag anar inte kommer komma på det bibelstudium jag bjudit in till på kvällen, trots att de var aktiva för bara ett halvår sedan. Konflikter mellan trossyskon kan orsaka att personer drar sig ur gemenskapen.

Vi samlas till möte på kvällen som leds av pastor Pepe hemma hos en familj där mannen kom med i församlingen kort innan vi fick avsluta vår period. I familjen finns en glädje och vilja i att följa Jesus. Vi samtalar om konfirmation för deras stora barn. Kvällen blir välsignad och trossyskonen som är där vill gärna fortsätta med regelbundna möten framöver. Jag tackar Gud för alla vännerna när jag lämnar Cerropón den kvällen! Jag vet också deras svaghet och ber om uthållighet i tron och lämnar över dem till vår store Herde som är missionens Herre.

/Elin Lindström