På golvet i moskén ligger en ung man på rygg. Han stöder sig på armbågarna och tittar fram mot den vägg av byggnaden som vetter mot Mecka. Det är långt ifrån en traditionell muslims böneställning. Dessutom har han sina skor med sig in i moskén, i en plastpåse, som han ställt på golvet. Inte heller det tyder på en djupare muslimsk fromhet. Ändå har han kommit dit. Vid bönetimman på eftermiddagen. Vad tänker han?

På golvet i moskén

Är han en av dem som fått ett större intresse för den religion han vuxit upp med? En av alla dem som kanske mycket sällan gått till moskén, men som nu börjar fundera mera? Eller är han tvärtom på väg bort? Har han tidigare varit en av dem som ligger framåtböjda i bön längst framme vid väggen? Innan för avgränsningen dit jag, som icke-muslim inte har tillträde? Vad tänker han på?

Kanske är han en av alla dem som under de sista tjugo åren fått ett intresse för en annan tro, för Jesus-tron? Fortfarande är det mycket få som omvänder sig från islam till kristendom. Men de finns! I Iran och Afghanistan i sådan mängd att man kan tala om väckelse. I detta land är det färre, men det är inte få som fått en hälsning från den Frälsare som dött för dem, som älskar dem, som längtar efter dem. En del Jesus i en dröm. Andra lyder koranens uppmaning att läsa e gamla böckerna – och finner i Nya testamentet ett porträtt av Någon som är totalt annorlunda i jämförelse med vad de mött tidigare.

Vad tänker han på? Jag vet inte. Men jag ber för honom.

/ErikJA