I söndags kom Vilmas familj fram till vår lägenhet i Nakuru. Veckan tillsammans med dem har varit väldigt bra. Det har varit så roligt att få visa upp vår vardag och hur vi har det här. Efter att inte ha träffat en enda svensk person sedan vi lämnade i augusti var det faktiskt väldigt skönt att få smälta in lite och kunna umgås som man gör i Sverige. En sak jag tycker är jobbigt med att vara här är att jag inte blir sedd som Bina, jag blir mer sedd som en av tre wazungos. Därför var det väldigt skönt att få umgås med Vilmas familj som vi känner sedan innan.

I söndags tog vi först med dem till Emanuel Church, den evangelisk-lutherska kyrkan här i Kenya. De fick se hur en kenyansk gudstjänst går till, en stor skillnad jämfört med hur vi gör i Sverige. Gudstjänsten i Kenya är väldigt mycket mer spontan och frimodig än vad vi är vana vid i Sverige. Här går man igenom många steg innan predikan drar igång. Det finns tid där den som vill kan gå fram och sjunga en eller flera sånger, man kan dela ett bibelord eller liknande. Kenyaner är väldigt frimodiga och ofta är det väldigt många som har något att dela, ofta musik eller dans. Det är faktiskt väldigt roligt och jag tycker själv att gudstjänsten blir lite roligare att hänga med i och det är kul att alla är delaktiga.

På eftermiddagen åkte vi till Bethesda där Vilmas familj fick träffa pojkarna. Vi tänkte att pojkarna skulle vara nervösa och blyga men det visade sig vara helt tvärtom. Pojkarna visade runt och var så stolta över sitt hem. De fick presenter av Vilmas familj som uppskattades väldigt mycket. Bland annat en världskarta, fotboll, spel och massor av svenskt lösgodis. Det blev en väldigt mysig dag för oss alla.

Under måndagen var Vilmas familj och besökte kratern medan jag och Lisa hade en ledig dag hemma i lägenheten för att vila upp oss till tisdagen som spenderades hemma hos Lucy. Pojkarna var där, Elisabeth var där och även några i Lucys familj. Vi blev bjudna på en väldigt god lunch med bland annat min och Lisas favorit, chapati med greeny grams. Lucy välkomnade oss verkligen med öppna armar och visade på sin otroliga gästvänlighet. Vi fick även se hennes stora trädgård och träffa hennes djur.

Morgonen därpå gick vi alla till stan för att visa marknaden och Nakuru town för Vilmas familj. Det blev en kort runda då Vilmas familj skulle vidare till Nairobi vid lunchtid. Just nu är de i Masai Mara och ska snart åka till Mombasa. 

Jag och Lisa tar vara på den sista tiden vi har med pojkarna innan de ska hem till sina familjer. Det känns verkligen som att vi börjar närma oss slutet av vår resa. På ett sätt ska det bli väldigt skönt att komma hem till Sverige, men också tråkigt att lämna såklart. Det kommer bli otroligt tufft att lämna pojkarna och veta att vi kanske aldrig kommer att träffas igen. Därför njuter vi verkligen av sista veckorna med dem. Be gärna för den tiden och att Gud ska leda oss i det.