Hej på er allihop!
Vi har nu påbörjat vår tredje vecka i karantän i Peru, och från och med igår gäller i vår region utegångsförbud från kl 16 (istället för från kl 20 som tidigare). Igår patrullerade poliser här i vårt bostadsområde strax efter kl 16 men idag har vi inte sett några, kanske kommer de senare på kvällen. Innan kl 16 var vi dock ute på gatan så att barnen fick cykla lite. Egentligen är restriktionerna att bara en från hushållet får gå ut för att göra de allra nödvändigaste inköpen (mat, medicin) men här där vi bor är det många som tummar på det och går ut en runda då och då. Vi har ett bra boende (ett litet hus i två våningar och en liten trädgård) men trots det är det väldigt skönt (en välsignelse!) att kunna komma ut och röra sig lite mer, inte minst för barnen.
Peru har, förutom att sätta hela befolkningen i karantän, stängt sina gränser och stoppat alla resor inom landet. Detta är ett auktoritärt land präglat av korruption, låg tillit till myndigheter och användande av maktspråk (t ex, den som inte röstar i allmänna val får böter). Därför tar regeringen i med strikta restriktioner nu i coronatider – inga rekommendationer, råd och vädjan som i Sverige…
Det är många andra länder som, via sina ambassader här, jobbar på att få ut sina medborgare som fastnat här i landet av olika anledningar. Så visst lyfter det ändå en del internationella flyg från huvudstaden. Ingen vet om karantänen (som är till och med 12 april) kommer att förlängas ytterligare, eller när gränserna öppnas, eller hur utvecklingen i Sverige blir – så vi inser att vår planerade hemmavistelse i Sverige i sommar är hotad. Vi funderar på om vi ska försöka åka hem tidigare med hjälp av ambassaden då det förstås vore en stor besvikelse att inte kunna komma hem som planerat. Samtidigt så är det här i Peru som vi bor och verkar just nu, och vi ser att det har ett värde att vi tar oss igenom denna prövning tillsammans med den lokala kyrkan här. Kanske blir det att vi senarelägger vår hemmavistelse och försöker åka hem till jul istället. Ingenting är bestämt ännu och tills vidare stannar vi här och avvaktar utvecklingen, i tät kontakt med missionssekreterare Rakel Smetana. Samtidigt kan vi såklart vara oroliga för att karantänen, i synnerhet om den förlängs ytterligare, skulle orsaka oroligheter i landet. Många peruaner lever ur hand i mun, och när de inte får jobba kan de knappt köpa mat, och vad händer om folk blir desperata..? En viss nödhjälp finns från regeringen men den räcker nog inte till för, eller når, alla som behöver.
Vi själva har också lite frågor angående peruanska myndigheters hanterande av coronakrisen. Den allmänna uppfattningen verkar vara att om bara de tusentals människor som inte lytt restriktionerna faktiskt hade skött sig så hade karantänen inte behövt förlängas efter de första två veckorna – vilket också motsvarar vad presidenten säger. Vi saknar det långsiktiga perspektivet i den bedömningen (finns väldigt lite av det i medierna här, så vitt vi ser): vad händer med smittspridningen när karantänen tar slut?
Som i allt får vi sätta vår tillit till vår Herre, till Honom flyr vi.
”Mitt liv vilar i Dina händer
och hur det än är tar jag en dag i sänder.
Jag tror, jag hoppas, jag litar på Dig.
Jag vet att Du älskar mig.
Vi kan inget veta om i morgon,
men vi får lita på Ditt ord”
/Hjalmar&Lisa
Tack för blogginlägget!
Ni kämpar på fantastiskt bra. Ber att ni fortsatt ska få hålla modet uppe. Gud är god och han har full kontroll både över er och myndigheter. Ni får vila i hans händer. Ber att ni ska få er planerade hemmaperiod i sommar.
/Henrik
Lisa & Hjalmar, så skönt att äntligen få höra något om hur ni har det. Ni finns i våra tankar o böner. När jag öppnade Bibeln för att ta en hälsning till er, kom Ps 26:1-12 upp. Vi önskar er en fortsatt fastetid (i år i dubbel bemärkelse) inför Guds ansikte. Er frimodighet betyder mycket för era kontakter i Chiclayo.
Ursäkta, det blev lite fel vad gäller bibelverserna. Jesaja är det, inte Psaltarpsalm denna gång. Jes 26:1-12