Mer än mirakel

Två dagar in på resan känns det redan som att vi är hemma i staden, vi följer rutinmässigt det varierande fullproppade schemat och allt går lite på löpande band. Gruppen har fallit in i sitt eget mönster med olika roller och det märks direkt om någon saknas. Vi har det med andra ord bra, på denna plats och med dessa människor.

Dagen inleddes med starka vittnesbörd från ett svenskt par som bor här. De har under flera år arbetat med församlingsplantering i olika delar av det här landet. Ett arbete som har inneburit mycket kamp, men genom vilket de också har fått se hur frön fått liv och vuxit sig allt starkare för att i sin tur bli roten till ytterligare nytt liv. Deras ord har vi burit med oss under hela dagen, tillsammans med Romarbrevets ”Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar?”.

Efter lunch åkte vi båt till en plats där det låg en moské omgiven av en gravgård. Tillsammans med en ström muslimska kvinnor gick vi in i ett litet rum där det låg bedjande människor i ostrukturerade rader. Luften var tjock av böner på ett språk och till en gud som vi inte känner. Jag slogs av hur lika och samtidigt så olika liv vi lever. Vi tror på en gud, och den tron får prägla hela våra liv. Vi är människor, skapade av samma Gud, skapade till ett liv tillsammans med honom. Men vi har fått se Sanningen, vi har fått höra och vi har fått tro. Det har inte de. De har troligen inte ens fått höra, de har uppenbarligen inte fått se och tro. Den skillnaden mellan oss skaver och gör ont, och fick oss att göra det enda vi kunde göra just där och då. Be. Be för öppnade ögon och Guds röst in i deras liv.

Utflykten avslutades på trånga kullerstensbelagda gator mellan hus av alla de slag. Katter i varje litet hörn och linor med tvätt tvärs över gatorna, dignande fruktstånd, mopeder i full fart och fasader i alla färger man kan tänka sig. Levande gator. Nästan så vi kände oss lite lokala då vi småpratande tog oss ner mot vattnet för att ta båten tillbaka hem.

Kvällens undervisning bar rubriken ”Mer än mirakel”. Tacksamma för att vi har fått se vad Guds mirakel verkligen handlar om, att se vem Gud verkligen är, fick vi avsluta dagen med att lovprisa vår Herre. Tacksamma för allt Han har gjort för oss och allt Han ger oss varje dag.

Maria Rubenson

Andra inlägg

Sista tiden i Kenya

Sista tiden i Kenya

I förra inlägget fick ni höra om hur Kenyas stora översvämningar med största sannolikhet skulle påverka våra sista...

Rapport från NUM – maj

Rapport från NUM – maj

På NUM samtalade vi om ekonomin för det aktuella arbetet, och blev informerade om att ELMs vårkampanj kommer att vara...

1 kommentar

  1. Tack för inlägget.
    Fortsatt välsignelse över resan.
    Gunnel

    Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.