Nya upplevelser efter halva volontärtiden

Hej allihopa!

 

Nu har vi officiellt passerat halva tiden här i Peru! Under de senaste två veckorna har jag för första gången fått testa på att hålla undervisningspass på spanska tillsammans med Sara och Vibeke, vilket var både spännande och nervöst. Men framför allt är det roligt att få utvecklas i våra uppgifter genom att testa på nya saker.

 

          På sistone har vi volontärer har pratat en del om allt som vi har vant oss vid, som kommer bli en omställning när vi åker hem igen. Det är allt ifrån att slippa ha dubbelt munskydd, inte behöva tvätta frukt och grönsaker i 10 minuter innan man äter dem och att kunna dricka vatten direkt från kranen – till hur det inte längre kommer vara passande att hälsa på folk med en puss på kinden och att inte ha ett fruktstånd tillgängligt någon minut hemifrån. Tuffast av allt kommer helt klart vara att inte längre gå till verksamheterna här varje vecka och träffa människorna som vi lärt känna. Men ännu är det en långt tag kvar tills dess, som tur är!

 

          Kommande veckor kommer vi få besök från Sverige, vilket jag ser fram emot mycket. Det är dels Rakel Smetana som hälsar på i 6 veckor, och dels min mamma, som också heter Rakel:) Jag ser verkligen fram emot att få dela de upplevelserna vi hittills haft här, men också se nya delar av Peru tillsammans.

 

          I onsdags hade vi Coffee & Game, vilket är en studentgrupp i Chiclayo som leds av bland annat Miriam Gomez och Emanuel Delgado från San Antonio. Egentligen har gruppen uppehåll nu under sommaren, men Vibeke kom med förslaget att vi volontärer kunde fortsätta med att ha engelskundervisning för de som ville. Det var vi andra med på, och eftersom intresset verkade finnas, så blev det ”premiär” den här veckan. Även om vi har haft engelskundervisning som en del av Coffe & Game innan, så blev jag väldigt nervös inför undervisningen den här gången. Jag började ifrågasätta om jag verkligen var kapabel till detta?

           Men så gick kvällen, och det blev riktigt bra ändå! Rummet var fullt av några bekanta ansikten, men många nya och det var underbart med många som var entusiastiska till att lära sig engelska (och få tårta…)!

 

Varma hälsningar,

Miriam Fridstrand

Andra inlägg

Ett sorgligt farväl

Ett sorgligt farväl

Nu sitter jag och Vilma på ett tåg påväg till Mombasa där vi ska ansluta till Bina och hennes familj. Mombasa är en...

Tom på energi, full av kärlek

Tom på energi, full av kärlek

Hej Sverige! När jag ser tillbaka på de senaste två veckorna blir jag glad och sjuk imponerad över allt vi hunnit med....

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.