Varma hälsningar från varma Peru!
Om du inte hört det innan så befinner Peru volontärerna oss i Cuidad de la Amistad (Vänskapens stad). Vi har nu varit i Peru i 16 dagar och har blivit bemöta med en lagom dos av vänlighet. 🙂
För över två veckor sedan, när vi anlände, så fick vi nästan direkt uppleva hur saker inte alltid funkar som de ska. Hjalmar möte oss i Lima och vi reste till Chiclayo tillsammans efter en liten försening. Utmattade som vi var, såg vi fram emot att krypa ner i våra sängar direkt. Innan vi fick göra det så dog bilens batteri och vi fick puta den 300 meter till missionens kontor. Hjalmar skojade att det var ”riggat” att vi skulle bli välkomnade till Peru på detta viset. Sedan dess har vi upplevt flera liknande utmaningar och insett att här kan man inte lita på att nånting ska fungera. Tur att vi kan förlita oss på Jesus som är med i alla svårigheter!
Vi fick vår första kontakt med våra bröder och systrar här dagen därpå då vi blev välkomnade av styrelsen och var med på kvällens ungdoms aktivitet: Coffee and Game. Det var fint men ansträngande för vi hade inte återhämtat oss från resan ännu. Första helgen så gjorde vi en rundtur till de tre församlingar som är med i Iglesia Evangelica Luterana de Chiclayo (IELCH): Las Lomas, Las Brisas och San Antonio. Vi var med på escuelita (”söndagskola” för barnen) på lördag och två gudstjänster på söndag. Vi blev varmt välkomnande av alla! Sedan dess har vi varit med på diverse ungdomsgrupper och barngrupper. Underbart att vara med och se hur Gud upphöjs och undervisas om trots att vi förstår väldigt lite. Vi har också upplevt hur viktigt det är med musik i alla verksamheter. Varje samling börjar och ibland slutar med många sånger och alla är delaktiga med instrument eller röst.
I strax två veckor har vi bott hos värdfamiljer medans vi har språkstudier. Det har varit fantastisk sätt att lära oss kulturen, träna på spanska och lära känna folk här som efterliknar Jesus i deras gästfrihet, generositet och framförallt tålamod. 😉 Det har till och med bakats bullar här i Las Brisas med riktigt pärlsocker från en tidigare missionär. Jag (Maria) har upplevt det som en positiv utmaning att vara beroende av familjen på ett sätt. Det är min bön att jag kommer växa i mitt beroende och tillit till Jesus under min tid här.
Vi har spanskundervisning i två veckor till men bor kvar i våra familjer bara en vecka till. Jag bor i Las Brisas och Gustav och Clara bor i San Antonio med två olika familjer. Vi har fått lära oss hur trafiken fungerar här och tar kollektiv trafik till missionens kontor varje dag. Jag får ibland hålla mig från att flämta när jag sitter i kollektiv bilen … det ska köras snabbt, det ska tuttas mycket och det ska trängas vid röda ljus (man väntar inte i kö om det finns en lucka, ju!)
Vi har också förstått hur viktig matkulturen är här. Oftast är en av de första frågorna som jag har fått handlat om vilka rätter jag har smakat… och som följd fråga vad jag tyckte om den. Det är kyckling och ris i många olika former men också spännande frukter och rätter som är rätt så unika. Vi blev bjudna på getkött och bönor hos Pastor Harold och Margot (Las Lomas), tex. Jag har smakat ceviche också vilket var efterlängtat och värt väntan!
Vi ser mycket fram emot att börja våra uppgifter på andra sidan av språkundervisningen men njuter av möjligheten att få bra lektioner och god tid till att lära känna våra familjer. Fortsätt att be att vi möter öppna hjärtan och kan stötta församlingarna praktiskt. Framförallt, be att vi bär med Kristi kärlek och ljus vart än vi går och i allt vi gör.
Jesiah 30:18-21 har varit uppmuntrande för mig denna vecka då det står att Guds plan är att vara nådig (därför är den värd att vänta på!), att Gud lovar att svara på folkets bön/utrop och att trots att vi äter ”nödens bröd” och dricker av ”lidandets vatten” så kommer Gud att leda oss.
Peace!
Tack för blogg med info och uppmuntran om att vi i allt är beroende av Jesus. Han omsluter er på alla sidor och har allt i sin hand.
Henrik